Det kan bli lite försening på kapitlet eftersom att jag skulle lägga upp det i morse. Men vaknade 7 minuter innan jag skulle till skolan så hann ingenting. Var helt i panik. Så det kommer upp imorgon eller på söndag. Kram Ebba :)

Previous: Jag var rädd, har aldrig haft så stark känsla av det. Men jag var så rädd. Ikväll gäller det och om något går snett? Om polisen inte dyker upp trots mitt anonyma tipps samtal jag ska ringa in om platsen vi är på. Vad händer med mig, och viktigast av allt. Vad händer med Niall?

                                               Samanthas perspektiv   

Klockan var 9. Jag bet på mina naglar och försökte att koncentrera mina tankar. 1 minut över..
Tiden sprang iväg och jag mådde inte alls bra. Zayn satt på en stol i hörnet av rummet och snarkade på högt. Okej, om jag ska få med Niall måste jag göra det nu. Sakta men säkert satte jag mig
rätt upp på kanten av sjukhussängen och reste mig knarrigt upp. Benen värkte av att jag legat ner så länge och jag tassade fram över golvet. Kysste Zayn snabbt på pannan och gick mot dörren.
Vad kan inte Niall säga nej till? 

-Wanna grab some food..? I´m in! 
Ingen av de andra var kvar här utom Niall som satt helt ensam. Han verkade vara glad över att se mig och jag la handen på hans ben. 
-Great! 
-But are you sure you can? In your condition. And you are wearing hospital clothes. 
-We're just gonna grab some pizza. And luckily you can't se my as from behind. 
Han skrattade till och jag reste mig upp. Log sådär sött och oskyldigt så han bara inte kan låta bli att ställa sig upp.
-Fine! 
Haha, hans blå ögon blinkade lite och jag sänkte blicken. Nä, vilka en managementet är så ska de inte ta min Niall ifrån mig. Jag kramade om honom och vi gick ut mot parkeringen. Konstigt nog
lyckades jag övertala honom att bakvägen var snabbast och vi skyndade oss. Det hade redan
börja mörkna och jag hoppade in där fram vid ratten. 
-Sam..? 
-Yeah, jag slängde undan håret från ansiktet och kollade storögt mot honom. 
-You can't drive in your with..
-Shut up and give me the keys, och sån som Niall va protesterade han inte utan räckte över den
mot mig. Vi har en halvtimmars färd framför oss.

                                                         Zayn´s perspektiv 

 
Jag väcktes av en hård smäll och dörren ut till korridoren smälldes igen. "Doktorer" suckade jag
och kliade lite på min haka. Sakta ställde jag mig upp för att kolla om Sam fortfarande sov eller
om hon också vaknade av doktorn. 
-Babe.. Viskade jag och gick fram till sängen för att omfamna...
-Sam?! 
Det enda som låg i sängen var kudden och ett skrynkligt lakan. Skulle hon på toa eller vadå. Går
hon i sömnen? Shit, jag måste kolla med de andra. Tyst smög jag ut för att inte väcka sovande
patienter och började gå. Men ärlig talat hade jag ingen aning vart, och sjukhuset började att
skrämma mig lite. Långa tomma vita gångar, blinkande lampor, om jag inte var helt galen så personer
som gott bort.. Usch! Jag gick snabbare och snabbare medan jag bestämde mig för att alltid ta väg alternativ åt höger.
-Left.. Hm, left. Left, left.. När jag skulle ge upp att leta eller ens hitta tillbaka slog det mig. Jag har
gått i cirklar. Åh! 
-You gotta love yourself.. Muttrar jag och fortsätter att gå. Men nu varierar jag höger och vänster. 
-Excuse me, need some help? En blond och nätt liten tjej kollade ut genom en springa i dörren jag jag gick fram till henne. Kan inte vara mer än 10 år. Hon var så blek.
-Do you know this place? 
-I've been here since i were five. Ofcourse i do silly. Ett skratt bubblade fram och jag log. 
-Okay then! Jag ställde mig rakt igen och hon gled sakta ut från dörren. I början var hon tyst, men
så öppnade hon munnen igen. 
-Where do you wanna go? 
-Just to.. A receptionist who can help me find a room. 
Hon nickade och satte igång med att gå. Hon kollade ner i golvet och började att hoppa på plattorna för att under vika mellanrummen. 
-You know, sa hon i farten och fortsatte. I recognize you from somewhere. 
-You do? 
Hon var riktigt bedårande, jag kan inte förneka att jag inte vill ha ett barn någon gång i framtiden. 
-I think i saw you in some magazine. I'm Noelle just so you know. And we are here! 
Hon föste mig mot receptionen och jag skrattade. 
-Thank you, i'm Zayn. 
Två händer slutade att putta mig och så var hon borta. Skum liten typ.. Jag lyfte blicken och mötte en äldre kvinna. 
-Hi, i'm looking for what room Harry Styles is in. 
-Harry Styles? Hon rynkade på näsan och jag skrattade till men samlade mig igen. 
-Yes Ma'am.
-Room 364. 
-Thank you!

                                                    Harry's perspektiv 

Jag stirrade intensivt på henne. Definition of perfect. Hon rörde läpparna och log, men jag lyssnade inte. Jag bara
stirrade på hennes djupa, blåa ögon. Och sakta ändrade hon blick från glad till irriterad. 
-Harry are you even listening?! 
-You don't know how lovley you are. 
-Oh shut up prince charming, hon kastade en kudde på mig och jag ryckte till i skratt. 
-Here, take your medication. 
Hon plockade fram två burkar och såg tveksam ut innan hon gav mig 2-3 tabletter.
-Aw, you'll always be my favorite.
Hon skrattade och lutade sig mot mig, precis vid mina läppar när någon slog upp dörren. 
-If that's a doctor i am going to.. 
-Guys, sorry to interupt but Sam is gone. 
-What do you mean with gone? 
Kiera litade sig ifrån mig jag jag skönk ner lite sådär smått sur.
-Gone, missing.
-She's probably somewhere. 
-Well, certenly not in her room. Where she should be. 
-Zayn calm down! Utbrast jag och båda kollade på mig. She's probably in the bathroom, we all
have our needs. You don't have to be so overprotective! 
Nu var det Zayns tur att mörkna med blicken och säga något. Han var som en bomb, trycker man
på rätt knapp exploderar han. 
-She's not in the bathroom, en ljus röst ekade i rummet och en figur stod bakom Zayn. En flicka,
hennes hår hår var
ruffsigt hängande i ansiktet och om jag var ärlig liknade hon en blond verision av The Grudge. 
-Noelle.. What do you mean. and are you following me? Skrattar Zayn men jag behåller den
skrämda minen. 
-Maybe, i'm so bored.. Anyway, i saw a girl with pretty brown hair sneaking out the backdoor with a blonde dude. 
-I thought Niall were home with Liam and Lou? Viskar Kiera.
-Obviosly she isn't.
-Well, Kiera ställde sig upp och jag följde henne med blicken. Sam os my friend and i'm with Zayn. We have to find
her. 
                         

Scary Blonde girl hånlog mot mig bakom den långa luggen och jag räckte ut tungan åt henne. 
-Well, we better get started. Noelle, can you show us to the back door? 
Noelle sa inget men hon gick ut i korridoren och hyschade åt oss att vara tysta medan vi smög runt i korridorerna. 
-Stop! Den lilla höll upp handen och funderade länge. 
-This is ridiculous, she's like 7 years old! Väste jag till Zayn som ignorerade mig. 
-I'm actually 10, and before we go i suppose we should check her phone? 
-Smart idea Einstein, log Kiera och de smög iväg åt sam's rum. Åh. Jag gick sakta sakta efter dem och hörde en fnissning bakom mig. Jag vände mig hastigt om. Ingen där. 
-Haha, Harry.. 
Rösten ekade jag jag blev piss rädd. Jag började att springa efter de andra och snabbt in i
rummet.
-Did you find anything guys.
-What's her code?
-Her boyfriends birthday. So i guess It's your birthday? 
-I'll try, han satte sig ned på sängen brevid Noelle och klickade en massa. Jag kollade upp och
ryggade bakåt. Blinkade några gånger innan jag reagerade.
-Zayn, don't freak. A tiger is standing behind you! 
-Shut up Harry, i'm not in the mood for bad humor. 
-I'm serious! It's a.. What? Pink unicorns. 
-Harry what are you cackeling about? Kiera gick mot mig och hennes kropp började att ändra form till en bubblig geléaktig form.
-Oh no.. Kiera, are you sure you gave me the right medication? 
-Yes, or.. I don't know. I think i did.
-Babe, i think you just drugged your boyfriend. I'm high.
Hon stirrade på mig, och visste inte om hon skulle skratta eller gråta. 
-Whut?! 
-Oh shit. Guys i found something, avbröst Zayn och vi vände oss mot hans riktning innan han började att mumla.

-This is not good. Oh god help me Sam, what have you done?

                                       
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Haha, skumt kapitel och jag vet att jag skulle laddat upp igår men hann inte så gjorde det nu på morgonkvisten. Btw, det är bara några få kvar innan den bliv avslutad. Skulle vara jätte kul om ni komenterar,
blir så glad av att läsa det    Kram Ebba

Previous: Jag stod och stirrade in i elden när jag kände två varma armar omfamna mig och hålla för min näsa. Jag kände lockar kittla mot min kind och jag kände hur någon drog mig ur de rökfyllda rummet. 

-Sam hold your breath! Hostade han och jag gjorde som han sa, precis när sirenerna började att dåna långt bort.

                             

                               

                             

Vad tror ni kommer att hända, fixar hon det sig eller slutar det illa? Kram Ebba   

Hej, om ni undrar varför det inte kom upp något kapitel i torsdag är det för att jag var i Stockholm och såg killarna med Kim. Det var helt otroligt och nästan overkligt, något jag aldrig glömmer. Vi satt där efter förbandet och musikvideos spelades på stora skärmen, men helt plötsligt lyste en strålkastare mot ett ställe högt upp på scenen, alla kollade dit och så ser man hur en hand (är inte säker men tror det var Liams) sticker fram, då blev det kaos och alla skrek. De upprepades några gånger och jag bara skrattade. 20 över 8 spelades introt och ett skynke lyftes. Gissa vilka som stod där? Haha, ingen mindre än One Direction. De sjöng låtar från rock me till little things och under den hade alla tänt lampan på sin mobil och skapade ett fantastiskt ljushav. De sjöng backstreet boys, gjorde en mänsklig pyramid på scen. Fick alla att skrika galet över cyklar. Niall vinkade åt oss och Harry kastade en slängkyss. En galen kväll kan man säga :') Var det någon av er som var där?