Previous: -Kiki? Är jag kiki. Åh, jag orkar inte ens bry mig mer. Sakta slöt jag ögonen. 
Jag behöver bara liite vila innan de kommer tillbaka. Mobilen är ju här om de ringer och jag
somnar ju int..

       

Lokalen var näst intill tom. Kalla färger fyllde den och några få saker stod övertäckta 
med gamla lakan. Jag ångrade mig, allt jag gjort. Det var dumt, idiotiskt, nästan lite 
egoistiskt och ogenomtänkt. De 3 männen stod framför oss, och stirrade i tystnad. 
Niall visste inte riktigt vart han skulle kolla, eller vad som var sant. Hur fan får jag tag
på en telefon för i.. Vi ligger sjukt risigt till. 
-So. I got him for you.. Can I go now? Sa jag rakt ut och de kollade på mig samtidigt 
som jag mötte Nialls förskräckta och besvikna blick. 
-No. You can't leave yet.. Stay. 
Sedan försvann de en kort stund. Men de kan komma tillbaka när som helst. 
-Okay Niall we.. 
-SAM JUST STOP?! What are you doing? I actually thought you were good for 
Zayn. He have never been so in love and you play him. You did all this just to get me here. 
-What?! It's not true, utbrister jag och går emot honom men han backar ifrån mig. 
Avstånd. Jag sänkte blicken. Han förstod inte. Och jag är sårad, men det är 
mitt fel och jag måste fixa det. 
-WHO THE FUCK ARE THESE MEN?! 
-I don't know. I'm trying to get them caught but I fell in a trap. I don't know what to do. 
-Sam you are not FBI?!
-They would've hurt you if I didn't help.
-Sch! 
En liten del av mig blev arg för att han avbröt innan jag fattade. De kom. Snabba 
steg och de klev in i rummet. Samma sten ansikten och kostymer. 
-So, can i leave? 
-We decided, that you will stay. Hans röst var så mörk, djup och lät så skräckfylld. 
Jag fick nästan panik, hur får jag tag i telefonen? Jag kollade på Niall som mimade
något diskret. "Pla cul" eller "plai mool" vad sa han.. Play cool! Jag ga honom en nick
 och öppnade sakta munnen.
-Why? Nu klev jag närmare dem istället. 
-Wow you're a tough little girl. To bad that you're not the private persons we actually
payed for this job. 
-What? Jag frös till. Hur länge har de vetat att jag va "fejk".
-We know silly. But it's okay, cause I can tell you a secret of ours. 
Han som alltid var tyst öppnade tillslut munnen och jag fick till och med ett leende.
 Spela cool. Intalade jag mig själv och ryckte på axlarna. 
-Did you actually think we were their managamentet? Haha, well. We are not. 
Oh, oväntat. Verkligen oväntat. Men det förändrar inget eller? 
Fast om det inte är managementet, vilka är de då. Och vad vill det med Niall.
-Then why do you want me? Or, do you? 
-Niall don't talk! Väste jag mellan tänderna men det var såklart försent
 och uppmärksamheten riktades mot honom.
-Cause. We have noticed that many people don't like you. And... 
-What? That is ridicilous. 
Några sekunder senare stod alla runt Niall och kollade ner på honom. 
Jag har inte tänkt på hur stora och långa de är. 
-The truth.. This is alla about me. 
Japp. Huvud snackisen i gänget, såklart. Han visade en gest som menades
med att de andra skulle backa från Niall innan han började sig nära Nialls ansikte.
 Så nära att Niall måste känna dem hemska andedräkten piska hans ansikte. 
-The fact is that. I were in the managament, your first year as 1D.
 I got kicked out. But some people still think I'm in that business. So they pay me, 
to get rid of. You! Han smällde handen hårt i Nialls bröst och jag drog andan. 
Samma sekund insåg jag det. Han brydde sig inte bara om pengar, 
därför är det självklart att han måste va skadad i huvudet. Ingen som tänker
så kan ha allt rätt till i hjärnan. 
-So what are you gonna do? Viskade jag och de log. 
-Get rid of you. Both of you..

                                                    Zayns perspektiv 

                  

Harry började äntligen att återhämta sig, men han såg rätt så pigg ut. 
Jag följde nu bilen med avstånd och såg den köra in vid en avfart intill en 
mycket öde byggnad. Så vi stannade längre bort och jag väntade i en fem 
minuter innan det var säkert att hoppa ut. 
-Harry stay, okay? Jag stängde av bilen och öppnade dörren.
Hoppade ut och smällde igen den. Men en annan dörr smälldes efter mig och 
jag kollade upp. Harry. 
-I, for once wanna be a hero. 
-Shut up.. Väste jag och plockade upp Sam's mobil. Jag läste igenom hennes 
"plan". Ring polisen? Ring polisen. 
-Harry, do you think she have called the cops yet? 
Harry stod trött lutat mot bilen och kollade nonchalant ner (jag är kortare..) på mig. 
-With what? You have her only "savior" in your hand. I'm high and I am still smarter
than you *sight* Jag tänkte lite. Om det är ett skämt. Vad händer då.
Är allt värt risken. Det var som att en djävul och en änglar verision av mig
satt på var sin sida av mitt huvud. Ena vill att jag ska ringa polisen och chansa,
det är bättre! Andra tycker att det är bättre att vänta. Du vill inte störa polisen. 
Inte för att jag visste vad som var bäst. Men jag insåg en sak.
-Harry. I love Sam. 
-Really? Sa han sarkastiskt och jag blev arg för att han avbröt mig.
-I lova Sam If she goy hurt I would kill myself. I am going to call the cops. 
Han svarade inte men jag klickade upp numret och ringde. 
-Hello. Two of my friend just got tricked kidnapped! Dåligt, jag vet.
Men vad ska jag annars säga? 
-Sorry, who is this. En kvinna svarade i andra luren och hon lät inte speciellt trevlig.
-Zayn Malik. 
-Look, I'm sorry but we have more important things to do than talking
with fake persons and fake kidnap-storys. Bye. 
Klick. Hon la på. Hon la på?!
-SHE KLICKED ME. Why? They don't believe me. 
-Let me try. Suckade Harry och ryckte åt sig mobilen och ringde. 
Han harklade sig och väntade påatt signalera skulle nå fram. 
-Hi. You've reached to..
-HELP! I JUST GOT ROBBED AND THEY HAVE A GUN! Skrek han och lät riktigt,
dramatiskt. Sedan skrek han adressen och flåsade lite innan han la på
och återigen, verkade lika ointresserad om mina problem. 
Jag stirrade på honom. Imponerande. 

                                                 Nialls perspektiv 

                
Jag visste ingenting. Vad ska hända. Kommer vi komma ut eller bli sånna
som hittas halvdöda efter 15 år instängda? Jag började till och med tänka 
på min framtid. Jag som trodde jag skulle få hoppa fallskärm någon gång i livet. 
Kommer jag ens få chansen till det? Eller hitta den rätta tjejen. Någon jag kan älska
och i framtiden kanske bilda familj med? Kommer det att göra ont?
Kommer vi kanske bli skadade? Men de gjorde ingenting. Männen höll avstånd
och såg ut att  diskutera och fundera på vad de skulle göra. 
-NO! Röt han. NEVER LEAVE THIS ROOM. 
-JUST USE YOUR BLOODY DAMN HANDS. 
Va? Ska de stypa oss nu också. Sam och jag gick närmare varandras i smyg
medan de fortsatte bråket. 
-Niall. If i distract them. Do you think you can make it to the door and out? 
-Yeah! But.. I can't leave you. 
-You have to. But the cops will come before something happens. 
-Okay.. Jag fattar inte att jag svarade. En del av mig kände att hon ljög. 
För de sätter hon betedde sig. Som om hon visste datumet hon skulle dö. 
Det skrämde mig. "Ready"? Mimade hon och jag nickade. 
-Hey! Sam skrek och jag laddade med energi.. 
-What?! Männen röt högre än innan.
-You have to hear this. Someone is outside! Viskade hon,
och de smög sig närmare henne. Misstänksamt men ändå dumma nog att göra det. 
När de stod intill henne och märkte att de inte var något utanför sträckte de illsket på sig. 
-NOW! Skrek hon och jag han inte tänka innan jag for iväg som ett skott
 mot dörren och slet upp den. Tung, men det gick. 
-EY! Skrek de efter mig. YOU STAY WITH HER.. 
Ropen blev mer otydliga ju längre jag kom in i korridoren. 
Problem ett, vi hade ögonbindel innan vi kom in i de tomma rummet.
Så jag måste chansa vägen. Och de andra känner säkert till detta för bra. 
Jag rusade och hörde snart steg nära mig. Nu flåsade jag. Vänster, höger. 
Ingen stans att gömma sig. Mitt hopp var så nära på att rinna ut innan jag
såg en dörr längre bort. Yes! Jag snubblade och de ropade på mig. 
Upp igen. Ah, mitt ben gjorde ont. Men dörren. Nästan, där.. 
Jag kastade mig mot handtaget innan skräcken kom tillbaka. 
Den var låst. Min ända utväg var låst. Jag vände mig om. Hinner jag springa?
Presic då ställer sig två stora skuggor några meter framför mig. 
-Haha, you actually thought you could get out? 
De gick sakta närmare och jag blundade. Känslan var värre än en skräckfilm.
De drog tag i min arm och tryckte in de tjocka fingrarna i min hud. 
Jag stängde ögonen hårdare föratt hindra mig själv från att skrika. 
Strax därpå blev jag inkastad på ett kallt golv och slog i armen igen. 
Nu öppnade jag ögonen. Och för att vara ärlig hoppades en stor del av mig att detta bara var en
mycket konstig dröm. 
-Just, do it! Ropade den som för det mesta höll tyst.
Jag kollade upp mot Sam. Hon grät. Vad har de gjort?
Blod sipprade sakta ut från ett djupt jack ur hennes panna. De kan väll inte slå en tjej.
Men ändå stod hon där, tyst, skakis, smutsig och blodig.
Med de där tysta snyftningarna. Hon var starkare än mig. Allt detta tog hon för min skull.
Jag reste mig upp och gick fram till henne. Jag ville krama om henne men en
av männen stoppade mig, grep tag i min krage och lufte upp mig mot väggen.
Han spottade i mitt ansikte och jag fnös till. 
-Hey Niall. Look into my eyes. Skrattade han och jag kisade. Orm ögon.
Jag var helt säker på att  han precis skulle slå till mig om inte det dånade ifrån korridoren.
Flera personer i uniform stormade in i rummet med pistoler i högsta hugg. 
-NO! Skrek någon av dem och gick attack mot poliserna.
Han som höll mig släppte taget och jag föll hårt igen. BOM. Ett skott avlossades.
Jag vet inte mot vem. Men om jag hade pistol hade jag lätt skjutit alla 3 psykos.
Jag kröp mot Sam som numera också låg på golvet. Kröp fram och kramade om henne. 
-We did it, log jag. And you saved me, haha. 
Mitt skratt var torrt och rossligt men ändå skrattade jag. My own hero.


En dag senare, Samathas perspektiv 

                  
-The trial is on Thursday. Log Jag och slog mig ner vid matbordet. 
-Ah, pizza! Niall klappade sig på magen och högg i en stor bit. 
-Oh. Well, they´re all gone..
-Is this good for your boyband rumor, mumlade Kiera och sträckte
sig efter salladen över Harry. 
-We, or you never did anything wrong, skrattade Louis samtidigt som
Liam reste sig upp för att hämta en pepsi från kylen. 
-Actually. I think this is a great story, interviewers will be cray about this happening.
More Interviews= more people who watch it = more fans.
Louis lyfte på ögonbrynet och Harry harklade sig
-I mean, we love our fans and don´t need more. Or ofcourse we want fans but.. 
Ehm, Forget it!
Skrattar han och vi nickar. Sant.. 
-You know, it still feels like a dream. All the shit that happend.
-I do agree, tuggar Niall och jag skrattar. 
-Here, hand over some pizza. I'm hungry too! Min mage kurrade 
konstant men ingen gjorde något.Niall räckte bara ut tungan och återgick till tallriken. 
Så jag spanade på Zayn som satt brevid mig.
Innan han visste ordet av det ryckte jag åt mig hans pizza bit och han ryckte till. 
-Sch! Jag pussade honom på munnen och han log. 
-Sorry. But i neet this. I know. I am weird.. How can you even like me?
Skrattar jag och tar ett bett av pizzan innan jag mötet hans blick.
-Sam. Han skrattar. I fell in love with you. Nobody is perfect, but just be you.
Sedan sken han upp och kollade på de andra som nickade innan
de brast ut i en liten.. Sång? 
-Oh, I am in love with you.. And all your little things.
-Wait, what song is that? Avbryter Kiera och alla skrattar. 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okidoki, haha. Jag vet inte vad ni tycker om slutet men hoppas verkligen att ni gillar det!
Som ni kanske vet är detta det sista kapitlet och jag kommer ta en paus nu för ett tag.. 
(Jobbar på en annan också) men jag är jätteglad att ni har läst min Novell
och vill att ni ska veta hur lycklig det gör mig. Jag menar det verkligen,
utan era kommentarer och tipps hade det inte gått bra alls. Massvis med kramar från mig.

BTW. Vill ni att jag ska göra ett till inlägg och skriva lite vad som hände sedan med vissa 
personer? Kommentera i så fall