Previous: -Kiki? Är jag kiki. Åh, jag orkar inte ens bry mig mer. Sakta slöt jag ögonen. 
Jag behöver bara liite vila innan de kommer tillbaka. Mobilen är ju här om de ringer och jag
somnar ju int..

       

Lokalen var näst intill tom. Kalla färger fyllde den och några få saker stod övertäckta 
med gamla lakan. Jag ångrade mig, allt jag gjort. Det var dumt, idiotiskt, nästan lite 
egoistiskt och ogenomtänkt. De 3 männen stod framför oss, och stirrade i tystnad. 
Niall visste inte riktigt vart han skulle kolla, eller vad som var sant. Hur fan får jag tag
på en telefon för i.. Vi ligger sjukt risigt till. 
-So. I got him for you.. Can I go now? Sa jag rakt ut och de kollade på mig samtidigt 
som jag mötte Nialls förskräckta och besvikna blick. 
-No. You can't leave yet.. Stay. 
Sedan försvann de en kort stund. Men de kan komma tillbaka när som helst. 
-Okay Niall we.. 
-SAM JUST STOP?! What are you doing? I actually thought you were good for 
Zayn. He have never been so in love and you play him. You did all this just to get me here. 
-What?! It's not true, utbrister jag och går emot honom men han backar ifrån mig. 
Avstånd. Jag sänkte blicken. Han förstod inte. Och jag är sårad, men det är 
mitt fel och jag måste fixa det. 
-WHO THE FUCK ARE THESE MEN?! 
-I don't know. I'm trying to get them caught but I fell in a trap. I don't know what to do. 
-Sam you are not FBI?!
-They would've hurt you if I didn't help.
-Sch! 
En liten del av mig blev arg för att han avbröt innan jag fattade. De kom. Snabba 
steg och de klev in i rummet. Samma sten ansikten och kostymer. 
-So, can i leave? 
-We decided, that you will stay. Hans röst var så mörk, djup och lät så skräckfylld. 
Jag fick nästan panik, hur får jag tag i telefonen? Jag kollade på Niall som mimade
något diskret. "Pla cul" eller "plai mool" vad sa han.. Play cool! Jag ga honom en nick
 och öppnade sakta munnen.
-Why? Nu klev jag närmare dem istället. 
-Wow you're a tough little girl. To bad that you're not the private persons we actually
payed for this job. 
-What? Jag frös till. Hur länge har de vetat att jag va "fejk".
-We know silly. But it's okay, cause I can tell you a secret of ours. 
Han som alltid var tyst öppnade tillslut munnen och jag fick till och med ett leende.
 Spela cool. Intalade jag mig själv och ryckte på axlarna. 
-Did you actually think we were their managamentet? Haha, well. We are not. 
Oh, oväntat. Verkligen oväntat. Men det förändrar inget eller? 
Fast om det inte är managementet, vilka är de då. Och vad vill det med Niall.
-Then why do you want me? Or, do you? 
-Niall don't talk! Väste jag mellan tänderna men det var såklart försent
 och uppmärksamheten riktades mot honom.
-Cause. We have noticed that many people don't like you. And... 
-What? That is ridicilous. 
Några sekunder senare stod alla runt Niall och kollade ner på honom. 
Jag har inte tänkt på hur stora och långa de är. 
-The truth.. This is alla about me. 
Japp. Huvud snackisen i gänget, såklart. Han visade en gest som menades
med att de andra skulle backa från Niall innan han började sig nära Nialls ansikte.
 Så nära att Niall måste känna dem hemska andedräkten piska hans ansikte. 
-The fact is that. I were in the managament, your first year as 1D.
 I got kicked out. But some people still think I'm in that business. So they pay me, 
to get rid of. You! Han smällde handen hårt i Nialls bröst och jag drog andan. 
Samma sekund insåg jag det. Han brydde sig inte bara om pengar, 
därför är det självklart att han måste va skadad i huvudet. Ingen som tänker
så kan ha allt rätt till i hjärnan. 
-So what are you gonna do? Viskade jag och de log. 
-Get rid of you. Both of you..

                                                    Zayns perspektiv 

                  

Harry började äntligen att återhämta sig, men han såg rätt så pigg ut. 
Jag följde nu bilen med avstånd och såg den köra in vid en avfart intill en 
mycket öde byggnad. Så vi stannade längre bort och jag väntade i en fem 
minuter innan det var säkert att hoppa ut. 
-Harry stay, okay? Jag stängde av bilen och öppnade dörren.
Hoppade ut och smällde igen den. Men en annan dörr smälldes efter mig och 
jag kollade upp. Harry. 
-I, for once wanna be a hero. 
-Shut up.. Väste jag och plockade upp Sam's mobil. Jag läste igenom hennes 
"plan". Ring polisen? Ring polisen. 
-Harry, do you think she have called the cops yet? 
Harry stod trött lutat mot bilen och kollade nonchalant ner (jag är kortare..) på mig. 
-With what? You have her only "savior" in your hand. I'm high and I am still smarter
than you *sight* Jag tänkte lite. Om det är ett skämt. Vad händer då.
Är allt värt risken. Det var som att en djävul och en änglar verision av mig
satt på var sin sida av mitt huvud. Ena vill att jag ska ringa polisen och chansa,
det är bättre! Andra tycker att det är bättre att vänta. Du vill inte störa polisen. 
Inte för att jag visste vad som var bäst. Men jag insåg en sak.
-Harry. I love Sam. 
-Really? Sa han sarkastiskt och jag blev arg för att han avbröt mig.
-I lova Sam If she goy hurt I would kill myself. I am going to call the cops. 
Han svarade inte men jag klickade upp numret och ringde. 
-Hello. Two of my friend just got tricked kidnapped! Dåligt, jag vet.
Men vad ska jag annars säga? 
-Sorry, who is this. En kvinna svarade i andra luren och hon lät inte speciellt trevlig.
-Zayn Malik. 
-Look, I'm sorry but we have more important things to do than talking
with fake persons and fake kidnap-storys. Bye. 
Klick. Hon la på. Hon la på?!
-SHE KLICKED ME. Why? They don't believe me. 
-Let me try. Suckade Harry och ryckte åt sig mobilen och ringde. 
Han harklade sig och väntade påatt signalera skulle nå fram. 
-Hi. You've reached to..
-HELP! I JUST GOT ROBBED AND THEY HAVE A GUN! Skrek han och lät riktigt,
dramatiskt. Sedan skrek han adressen och flåsade lite innan han la på
och återigen, verkade lika ointresserad om mina problem. 
Jag stirrade på honom. Imponerande. 

                                                 Nialls perspektiv 

                
Jag visste ingenting. Vad ska hända. Kommer vi komma ut eller bli sånna
som hittas halvdöda efter 15 år instängda? Jag började till och med tänka 
på min framtid. Jag som trodde jag skulle få hoppa fallskärm någon gång i livet. 
Kommer jag ens få chansen till det? Eller hitta den rätta tjejen. Någon jag kan älska
och i framtiden kanske bilda familj med? Kommer det att göra ont?
Kommer vi kanske bli skadade? Men de gjorde ingenting. Männen höll avstånd
och såg ut att  diskutera och fundera på vad de skulle göra. 
-NO! Röt han. NEVER LEAVE THIS ROOM. 
-JUST USE YOUR BLOODY DAMN HANDS. 
Va? Ska de stypa oss nu också. Sam och jag gick närmare varandras i smyg
medan de fortsatte bråket. 
-Niall. If i distract them. Do you think you can make it to the door and out? 
-Yeah! But.. I can't leave you. 
-You have to. But the cops will come before something happens. 
-Okay.. Jag fattar inte att jag svarade. En del av mig kände att hon ljög. 
För de sätter hon betedde sig. Som om hon visste datumet hon skulle dö. 
Det skrämde mig. "Ready"? Mimade hon och jag nickade. 
-Hey! Sam skrek och jag laddade med energi.. 
-What?! Männen röt högre än innan.
-You have to hear this. Someone is outside! Viskade hon,
och de smög sig närmare henne. Misstänksamt men ändå dumma nog att göra det. 
När de stod intill henne och märkte att de inte var något utanför sträckte de illsket på sig. 
-NOW! Skrek hon och jag han inte tänka innan jag for iväg som ett skott
 mot dörren och slet upp den. Tung, men det gick. 
-EY! Skrek de efter mig. YOU STAY WITH HER.. 
Ropen blev mer otydliga ju längre jag kom in i korridoren. 
Problem ett, vi hade ögonbindel innan vi kom in i de tomma rummet.
Så jag måste chansa vägen. Och de andra känner säkert till detta för bra. 
Jag rusade och hörde snart steg nära mig. Nu flåsade jag. Vänster, höger. 
Ingen stans att gömma sig. Mitt hopp var så nära på att rinna ut innan jag
såg en dörr längre bort. Yes! Jag snubblade och de ropade på mig. 
Upp igen. Ah, mitt ben gjorde ont. Men dörren. Nästan, där.. 
Jag kastade mig mot handtaget innan skräcken kom tillbaka. 
Den var låst. Min ända utväg var låst. Jag vände mig om. Hinner jag springa?
Presic då ställer sig två stora skuggor några meter framför mig. 
-Haha, you actually thought you could get out? 
De gick sakta närmare och jag blundade. Känslan var värre än en skräckfilm.
De drog tag i min arm och tryckte in de tjocka fingrarna i min hud. 
Jag stängde ögonen hårdare föratt hindra mig själv från att skrika. 
Strax därpå blev jag inkastad på ett kallt golv och slog i armen igen. 
Nu öppnade jag ögonen. Och för att vara ärlig hoppades en stor del av mig att detta bara var en
mycket konstig dröm. 
-Just, do it! Ropade den som för det mesta höll tyst.
Jag kollade upp mot Sam. Hon grät. Vad har de gjort?
Blod sipprade sakta ut från ett djupt jack ur hennes panna. De kan väll inte slå en tjej.
Men ändå stod hon där, tyst, skakis, smutsig och blodig.
Med de där tysta snyftningarna. Hon var starkare än mig. Allt detta tog hon för min skull.
Jag reste mig upp och gick fram till henne. Jag ville krama om henne men en
av männen stoppade mig, grep tag i min krage och lufte upp mig mot väggen.
Han spottade i mitt ansikte och jag fnös till. 
-Hey Niall. Look into my eyes. Skrattade han och jag kisade. Orm ögon.
Jag var helt säker på att  han precis skulle slå till mig om inte det dånade ifrån korridoren.
Flera personer i uniform stormade in i rummet med pistoler i högsta hugg. 
-NO! Skrek någon av dem och gick attack mot poliserna.
Han som höll mig släppte taget och jag föll hårt igen. BOM. Ett skott avlossades.
Jag vet inte mot vem. Men om jag hade pistol hade jag lätt skjutit alla 3 psykos.
Jag kröp mot Sam som numera också låg på golvet. Kröp fram och kramade om henne. 
-We did it, log jag. And you saved me, haha. 
Mitt skratt var torrt och rossligt men ändå skrattade jag. My own hero.


En dag senare, Samathas perspektiv 

                  
-The trial is on Thursday. Log Jag och slog mig ner vid matbordet. 
-Ah, pizza! Niall klappade sig på magen och högg i en stor bit. 
-Oh. Well, they´re all gone..
-Is this good for your boyband rumor, mumlade Kiera och sträckte
sig efter salladen över Harry. 
-We, or you never did anything wrong, skrattade Louis samtidigt som
Liam reste sig upp för att hämta en pepsi från kylen. 
-Actually. I think this is a great story, interviewers will be cray about this happening.
More Interviews= more people who watch it = more fans.
Louis lyfte på ögonbrynet och Harry harklade sig
-I mean, we love our fans and don´t need more. Or ofcourse we want fans but.. 
Ehm, Forget it!
Skrattar han och vi nickar. Sant.. 
-You know, it still feels like a dream. All the shit that happend.
-I do agree, tuggar Niall och jag skrattar. 
-Here, hand over some pizza. I'm hungry too! Min mage kurrade 
konstant men ingen gjorde något.Niall räckte bara ut tungan och återgick till tallriken. 
Så jag spanade på Zayn som satt brevid mig.
Innan han visste ordet av det ryckte jag åt mig hans pizza bit och han ryckte till. 
-Sch! Jag pussade honom på munnen och han log. 
-Sorry. But i neet this. I know. I am weird.. How can you even like me?
Skrattar jag och tar ett bett av pizzan innan jag mötet hans blick.
-Sam. Han skrattar. I fell in love with you. Nobody is perfect, but just be you.
Sedan sken han upp och kollade på de andra som nickade innan
de brast ut i en liten.. Sång? 
-Oh, I am in love with you.. And all your little things.
-Wait, what song is that? Avbryter Kiera och alla skrattar. 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okidoki, haha. Jag vet inte vad ni tycker om slutet men hoppas verkligen att ni gillar det!
Som ni kanske vet är detta det sista kapitlet och jag kommer ta en paus nu för ett tag.. 
(Jobbar på en annan också) men jag är jätteglad att ni har läst min Novell
och vill att ni ska veta hur lycklig det gör mig. Jag menar det verkligen,
utan era kommentarer och tipps hade det inte gått bra alls. Massvis med kramar från mig.

BTW. Vill ni att jag ska göra ett till inlägg och skriva lite vad som hände sedan med vissa 
personer? Kommentera i så fall   

Previous: Jag var rädd, har aldrig haft så stark känsla av det. Men jag var så rädd. Ikväll gäller det och om något går snett? Om polisen inte dyker upp trots mitt anonyma tipps samtal jag ska ringa in om platsen vi är på. Vad händer med mig, och viktigast av allt. Vad händer med Niall?

                                               Samanthas perspektiv   

Klockan var 9. Jag bet på mina naglar och försökte att koncentrera mina tankar. 1 minut över..
Tiden sprang iväg och jag mådde inte alls bra. Zayn satt på en stol i hörnet av rummet och snarkade på högt. Okej, om jag ska få med Niall måste jag göra det nu. Sakta men säkert satte jag mig
rätt upp på kanten av sjukhussängen och reste mig knarrigt upp. Benen värkte av att jag legat ner så länge och jag tassade fram över golvet. Kysste Zayn snabbt på pannan och gick mot dörren.
Vad kan inte Niall säga nej till? 

-Wanna grab some food..? I´m in! 
Ingen av de andra var kvar här utom Niall som satt helt ensam. Han verkade vara glad över att se mig och jag la handen på hans ben. 
-Great! 
-But are you sure you can? In your condition. And you are wearing hospital clothes. 
-We're just gonna grab some pizza. And luckily you can't se my as from behind. 
Han skrattade till och jag reste mig upp. Log sådär sött och oskyldigt så han bara inte kan låta bli att ställa sig upp.
-Fine! 
Haha, hans blå ögon blinkade lite och jag sänkte blicken. Nä, vilka en managementet är så ska de inte ta min Niall ifrån mig. Jag kramade om honom och vi gick ut mot parkeringen. Konstigt nog
lyckades jag övertala honom att bakvägen var snabbast och vi skyndade oss. Det hade redan
börja mörkna och jag hoppade in där fram vid ratten. 
-Sam..? 
-Yeah, jag slängde undan håret från ansiktet och kollade storögt mot honom. 
-You can't drive in your with..
-Shut up and give me the keys, och sån som Niall va protesterade han inte utan räckte över den
mot mig. Vi har en halvtimmars färd framför oss.

                                                         Zayn´s perspektiv 

 
Jag väcktes av en hård smäll och dörren ut till korridoren smälldes igen. "Doktorer" suckade jag
och kliade lite på min haka. Sakta ställde jag mig upp för att kolla om Sam fortfarande sov eller
om hon också vaknade av doktorn. 
-Babe.. Viskade jag och gick fram till sängen för att omfamna...
-Sam?! 
Det enda som låg i sängen var kudden och ett skrynkligt lakan. Skulle hon på toa eller vadå. Går
hon i sömnen? Shit, jag måste kolla med de andra. Tyst smög jag ut för att inte väcka sovande
patienter och började gå. Men ärlig talat hade jag ingen aning vart, och sjukhuset började att
skrämma mig lite. Långa tomma vita gångar, blinkande lampor, om jag inte var helt galen så personer
som gott bort.. Usch! Jag gick snabbare och snabbare medan jag bestämde mig för att alltid ta väg alternativ åt höger.
-Left.. Hm, left. Left, left.. När jag skulle ge upp att leta eller ens hitta tillbaka slog det mig. Jag har
gått i cirklar. Åh! 
-You gotta love yourself.. Muttrar jag och fortsätter att gå. Men nu varierar jag höger och vänster. 
-Excuse me, need some help? En blond och nätt liten tjej kollade ut genom en springa i dörren jag jag gick fram till henne. Kan inte vara mer än 10 år. Hon var så blek.
-Do you know this place? 
-I've been here since i were five. Ofcourse i do silly. Ett skratt bubblade fram och jag log. 
-Okay then! Jag ställde mig rakt igen och hon gled sakta ut från dörren. I början var hon tyst, men
så öppnade hon munnen igen. 
-Where do you wanna go? 
-Just to.. A receptionist who can help me find a room. 
Hon nickade och satte igång med att gå. Hon kollade ner i golvet och började att hoppa på plattorna för att under vika mellanrummen. 
-You know, sa hon i farten och fortsatte. I recognize you from somewhere. 
-You do? 
Hon var riktigt bedårande, jag kan inte förneka att jag inte vill ha ett barn någon gång i framtiden. 
-I think i saw you in some magazine. I'm Noelle just so you know. And we are here! 
Hon föste mig mot receptionen och jag skrattade. 
-Thank you, i'm Zayn. 
Två händer slutade att putta mig och så var hon borta. Skum liten typ.. Jag lyfte blicken och mötte en äldre kvinna. 
-Hi, i'm looking for what room Harry Styles is in. 
-Harry Styles? Hon rynkade på näsan och jag skrattade till men samlade mig igen. 
-Yes Ma'am.
-Room 364. 
-Thank you!

                                                    Harry's perspektiv 

Jag stirrade intensivt på henne. Definition of perfect. Hon rörde läpparna och log, men jag lyssnade inte. Jag bara
stirrade på hennes djupa, blåa ögon. Och sakta ändrade hon blick från glad till irriterad. 
-Harry are you even listening?! 
-You don't know how lovley you are. 
-Oh shut up prince charming, hon kastade en kudde på mig och jag ryckte till i skratt. 
-Here, take your medication. 
Hon plockade fram två burkar och såg tveksam ut innan hon gav mig 2-3 tabletter.
-Aw, you'll always be my favorite.
Hon skrattade och lutade sig mot mig, precis vid mina läppar när någon slog upp dörren. 
-If that's a doctor i am going to.. 
-Guys, sorry to interupt but Sam is gone. 
-What do you mean with gone? 
Kiera litade sig ifrån mig jag jag skönk ner lite sådär smått sur.
-Gone, missing.
-She's probably somewhere. 
-Well, certenly not in her room. Where she should be. 
-Zayn calm down! Utbrast jag och båda kollade på mig. She's probably in the bathroom, we all
have our needs. You don't have to be so overprotective! 
Nu var det Zayns tur att mörkna med blicken och säga något. Han var som en bomb, trycker man
på rätt knapp exploderar han. 
-She's not in the bathroom, en ljus röst ekade i rummet och en figur stod bakom Zayn. En flicka,
hennes hår hår var
ruffsigt hängande i ansiktet och om jag var ärlig liknade hon en blond verision av The Grudge. 
-Noelle.. What do you mean. and are you following me? Skrattar Zayn men jag behåller den
skrämda minen. 
-Maybe, i'm so bored.. Anyway, i saw a girl with pretty brown hair sneaking out the backdoor with a blonde dude. 
-I thought Niall were home with Liam and Lou? Viskar Kiera.
-Obviosly she isn't.
-Well, Kiera ställde sig upp och jag följde henne med blicken. Sam os my friend and i'm with Zayn. We have to find
her. 
                         

Scary Blonde girl hånlog mot mig bakom den långa luggen och jag räckte ut tungan åt henne. 
-Well, we better get started. Noelle, can you show us to the back door? 
Noelle sa inget men hon gick ut i korridoren och hyschade åt oss att vara tysta medan vi smög runt i korridorerna. 
-Stop! Den lilla höll upp handen och funderade länge. 
-This is ridiculous, she's like 7 years old! Väste jag till Zayn som ignorerade mig. 
-I'm actually 10, and before we go i suppose we should check her phone? 
-Smart idea Einstein, log Kiera och de smög iväg åt sam's rum. Åh. Jag gick sakta sakta efter dem och hörde en fnissning bakom mig. Jag vände mig hastigt om. Ingen där. 
-Haha, Harry.. 
Rösten ekade jag jag blev piss rädd. Jag började att springa efter de andra och snabbt in i
rummet.
-Did you find anything guys.
-What's her code?
-Her boyfriends birthday. So i guess It's your birthday? 
-I'll try, han satte sig ned på sängen brevid Noelle och klickade en massa. Jag kollade upp och
ryggade bakåt. Blinkade några gånger innan jag reagerade.
-Zayn, don't freak. A tiger is standing behind you! 
-Shut up Harry, i'm not in the mood for bad humor. 
-I'm serious! It's a.. What? Pink unicorns. 
-Harry what are you cackeling about? Kiera gick mot mig och hennes kropp började att ändra form till en bubblig geléaktig form.
-Oh no.. Kiera, are you sure you gave me the right medication? 
-Yes, or.. I don't know. I think i did.
-Babe, i think you just drugged your boyfriend. I'm high.
Hon stirrade på mig, och visste inte om hon skulle skratta eller gråta. 
-Whut?! 
-Oh shit. Guys i found something, avbröst Zayn och vi vände oss mot hans riktning innan han började att mumla.

-This is not good. Oh god help me Sam, what have you done?

                                       
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Haha, skumt kapitel och jag vet att jag skulle laddat upp igår men hann inte så gjorde det nu på morgonkvisten. Btw, det är bara några få kvar innan den bliv avslutad. Skulle vara jätte kul om ni komenterar,
blir så glad av att läsa det    Kram Ebba

Previous: Jag stod och stirrade in i elden när jag kände två varma armar omfamna mig och hålla för min näsa. Jag kände lockar kittla mot min kind och jag kände hur någon drog mig ur de rökfyllda rummet. 

-Sam hold your breath! Hostade han och jag gjorde som han sa, precis när sirenerna började att dåna långt bort.

                             

                               

                             

Vad tror ni kommer att hända, fixar hon det sig eller slutar det illa? Kram Ebba   

Previous: Jag vände mig hastigt om. Niall. Utan att reagera började jag att kuta som en galning tvärs över parken. Flåsandes och med håret som hela tiden hamnade i mitt ansikte. Såg han mig? Gissade han? Vet han?!

Steg närmade sig bakom mig. Jag är bra på att tänka snabbt. Men nu? Gruset knastrade konstant under skorna och jag andades tungt. Öka, öka...Någon ropade bakom mig men vem vänder om i sånna situationen. Spelar ingen roll vem det nu är. Jag kom ut ut parken och rusade tvärs över vägen. Problemet var att det orsakade kaos i biltrafiken och ännu mer folk skrek efter mig. Jag sprang runt hörnet av en stor tegelstens-byggnad och klagade på mig själv varför jag aldrig var alert på idrotten som barn.

-Sam?!Nej nej, så han var fortfarande efter mig. Jag observerade kort området och uppräckte en skolklass i 12 års åldern stå och kolla på en obetydlig skulptur. Snabbt som ögat kastade jag mig ner på marken mitt bland alla elever och höll andan.

-If It's not Sam who is it? A paparazzi? Hörde man mumlandes.

Några av barnen kollade ner på mig men jag hyschade dem och mimade "No" "No" "sch" "No" hela tiden tills han antagligen gav upp och drog sig tillbaka. That was close, nu är det enda jag behöver en bortförklaring om vem jag "var med" i just denna stund. Och sen resten. Åh! Av alla på jorden så varför lilla jag?

Fåglarna kvittrade utomhus men jag tog den säkra sidan och satte mig längst in i kaféets lilla hörn, brevid killarnas toalett. Det luktar bajs.. Måste koncentrera mig, en rysning gick genom kroppen och jag drog upp jackan över näsan. Om jag ringer Zayn kommer han aldrig kunna hålla sig, han är för överbeskyddande. Kiera, nä vill inte störa mellan henne och Harry. Ingen av killarna skulle kunna ljuga för varandra och hjälpa mig! Jag ryckte till av ilska och bankade handen hårt i bordet så tavlav över mig skakade till lite smått sådär.

-Excuse me miss, can i help you? En tjej i servitör kläder, tajta som jag vet inte vad, och för starkt målade ögonbryn kom fram och såg helt förbryllat ut.

-I wish.. Suckar jag och fortsätter att tänkta utan att märka hur hon sakta backade snabbt ifrån mig och gav lite blickar. "To much?" mumlade jag och tänker, plockar upp mobilen och scrollar ner genom mina kontakter. Vem ringer jag. Efter en väldigt kort stund fastnade jag vid ett killnamn jag inte kände igen. Vem känner jag som heter så.

-Who the hell is. Hm.. Andy? Who is Andy. Might be a buddie to Liam i think, but how did he got into my contact list!? YOLO right?

Jag klickade fram honom och ringde. This is gonna be awks. Signaler gick fram. Ingen svarade, 1 minut. Inget svar. Tillsist kom jag till telefonsvararen och tvingades lämna ett pinsamt "meddelande efter pipet"

-Hi Andy! It's me Samatha. Zayns girlfriend. Eh, this is kinda weird cuz i don't even know you and. I really need you to do a favor for me. Sounds pretty weird right? But please call me back or just show up on "Wayne's coffee" and help me out Bye!

Okej, efter dedär kommer nog inte Andy ringa tillbaks, wow. Efter ett tag gick jag och köpte en delikatoboll fast besluten med att ta bilder med min iPhone - på kameran som visar bilden på Niall haha. Lappen jag hittade tidigare i fickan var managementets nummer, antagligen. Jag skickade bilderna utan att skriva något och stängde ner mobilen. Tog en stor tugga av delikatobollen och lutade mig tillbaka. En inre känsla sa att detta borde va över innan en vecka. Förhoppningsvis, men min magkänslan suger. Jag lutade mig tillbaka och försökte att lätta mina problem men positiva tankar, fungerade inte bra alls. Allt vände sig ändå mot Niall.

-Isn't that her? Jag hör viskningar och kollar sakta med blicken bort åt dörren. Nej! Jag hoppar till och stirrar rakt in i hennes blåa ögon iskalla ögon. Bitch.

-Samantha? Niall går snabbt mot mitt bord och ler osäkert med tjejen hack i häl. Jag rycker snabbt av luvan och ler stort mot dem. Hälsar tillbaka och väntar på att de ska säga något mer.

-So..?-So what are you doing?

Min blick flyger starkt på tjejen som kaxar lite men jag tar det lugnt med ett leende.

-I'm on a café?

-With who? Alone huh, hon sneglar på Niall och ilskan kokar i mig. Låt detta va, hon har ingen endaste aning. Jag ska fan rädda Niall karriär och honom i stort sätt så hon kan va tyst.

-Not alone at all, he's just not here at the moment. And I've been here a loong time btw.

-I ? Thought you said you weren't alone.

Okej ärlig talat. Nu var jag riktigt rädd, ilskan liksom sjönk och bildade rädsla i magen, mina ben skakade under bordet i ren panik. Men jag höll mig lugn på det som bordet inte täckte. Ljug ljug, Sam ljug.

-I'm here with.. Wi

-She's with me!

-Yeah with him, jag pekade snabbt utan att bry mig eller enns kolla vem det vara. Niall bara nickade sakta och den manliga rösten blev tydligare. Allt jag såg först var ett fluffigt hår. En lång och långhårig man ställde sig vid Niall och klappade honom på axeln. Niall kollade chockat upp mot mig och jag rodnade.

-So you're on a date with Andy? Do you even know him?

-Not a date! Just as friends, to get to know eachother.

-Okay... Nu var det Niall som blev nervös men verkade i alla fall "gå på det"

-Well we should be keep on going, bye.

-Bye Niall, tjejen blickade en sista gång att vi höll på å flabba ihjäl innan de enns hade försvunigt ut ifrån cafet och in i folk massorna på gatan. Vi väntade på att de skulle vara totalt borta och sedan kastade sig Andy mot mig över bordet, full av frågor som måste ut.

-What? Why? How?

Något man ska säga i skolan typ..

-It's better if i don't tell you. i might when it's all over but..Yeah. Thank you anyway! You are the best! I really have to go but you certanly showed me it worked, I owe you big time. Text me! I have to go.

Han fick en snabb kyss på kinden innan jag Log och rusade iväg.

Samantha

Meet me at the.. MiddleborStreet something. No. But seriously, met me at the alley. Next to Zara.

Anonymous

See you soon - A

•

Jag är så ledsen för ett händelselöst kapitel, men det kommer mer snart. Ha en grym dag kram Ebba   

Previous: They had no idea that their "spion" were an ordinary girl with sleep problems, cuz she had a lot in her head. Many problems, but also a plan to help Niall.

-Are you awake? En hes röst viskade tätt intill mitt öra och jag ryste till. 
-Now i am.. 
-Oh, sorry. Jag öppnade ögonen och såg hur Zayn satte sig upp med sin bara överkropp. Min han drog sakta över hans rygg och jag log medan han vände sig om. 
-Did you sleep well?
Jag tvekade några sekunder för mycket och en orolig blick kom över hans ansikte innan jag med mitt förnuft snabbt svarade.
-I didn't sleep very well. Cuz i had a dream that you and i were in love. 
-Wtf, worst explenation ever! Skrattade han och kysste mig. Sådär mysigt. 
-Just kidding. It was okey, i just had a fue things in my mind.
Han nickade och reste sig upp innan han drog på sig tröjan och försvann ut ur rummet. 
-A fue things? Viskade jag för mig skälv. No, a lot of things. First of all, the management dudes must trust me.. I guess i have to take some pictures anyway.
Tillslut hoppade jag ut ur sängen och böjde mig ner för att dra ut kameran som jag lagt under sängen, diskret. Vart ska jag skriva ner allt så jag kommer ihåg det? Jag vandrade fram och tillbaka för att kunna tänka innan det slog mig. Skriver jag på papper kommer någon 100% hitta det, så är det ju alltid i filmer. Men om jag skriver i min mobil.. Jag har ju kod. Ljud hördes från nedre våningen och jag gäspade, la undan kameran igen och bestämde mig för att gå ner och ta reda på vart Niall ska. Snabbs som ögat drog jag på mina byxor och Zayns t-shirt, sträckte på mig och sprang nerför trappan. 
-Hey NiNi! Lyste jag upp när jag mötte hans förvånade blick. Gav honom en kram och satte mig brevid de andra runt bordet. Niall tuggade segare och segare medan Liam kollade konstigt på mig. 
-Why are you so happy? 
-Why not? It's a beautiful day... Mumlade jag och Louis flinade smått
-It's a beautiful DAAAAYYY!! Sjöng han falskt och jag skrattade lite. Försökte att skratta, men ärlig talat var jag sjukt nervös. Hur ska detta komma fram..
-So, what are you guys up to today? 
De bytte funderande blickar innan det alla svarade att de hade en ledig dag. 
-I know but what are you going to do? 
Honestly i have no idea.. Precis då kommer Harry och Kiera ner för trappan, gladare än någonsin. Kieras ögon lyser och Harry slutar inte att le, man kan inte annat än att undra. Jag menar, vi hörde ju konstiga ljud från igår. 
-Wow wow! Look who we've got here? Zayn ropar triumferat och stoppar i sig lite mat.
-Everyone's so happy today, why? Nialls ögonbryn rynkas återigen och ger lite av ett frågande baby-face. Med dom dör ögonen, cute!
-Why not? Me and Kiera just bacame really good friends. 
-Cool, ler Liam och jag fortsätter att äta.

När ingens uppmärksamhet riktas åt någon och alla bara har en egen liten konvo här och var passar jag på att vända mig mot Niall. 
-Hey, What're you doing today? 
-You just can't stop asking me that don't you? 
-Haha true, but i wanna know!
-Why? Tänk snabbt.. 
-I think we should hang! Utbrister jag och Zayn kollar i smyg mot oss. 
-Just you and me.. Why? 
-Cuz we never do.. And Harry is bussy with Kiera.. So i don't wanna take her away from him. 
-Well i'd love to but actually i can't today. Gonna meet an old friend, han kollade skamset ner i marken när jag såg min chans. TA KORT! Jag tar kort på han och sin kompis göra något som ser skumt ut, skickar till The management så dom litar på mig, sedan baam, kommer min plan att överlista managementet på något sätt. Men det kommer sen. 
-Okey, another day? 
-For sure! 
Sedan slank han iväg till sitt rum för att göra sig redo. 
-Zayn, i'm going out today with a friend i just met. But i'll be home tonight. 
-Wait, why would you wanna be with Niall if you were gonna meet a..
-See you! Jag pussade honom på kinden och skyndade mig upp. Tog på gårdagens (nu torra) kläder och väntade i 
dörröppningen. Såg Niall springa ner för trappan och grabbade kameran från gömman under sängen. 
-This might be fun, skrattade jag.

-Follow that taxi! No mather what happens, don't loose it. Jag pekade mot taxin framför och man kunde se Nialls blonda hår sticka upp där bak. chauffören blev nästan lite svettig men gjorde som jag sa. 
-Sorry if i ask, but why? 
-That... Dick is cheating on me. So i need some proof.
-Oh! Haha, i thought you were gonna hunt him down and kill him. 
-No! Never, skrattade jag fejkat och chauffören gasade på mer. SNABBARE DÅ!! Skrek jag i mitt huvud men log bara på utsidan. Taxin stanna, Niall hoppa ut. Min taxi stanna, jag hoppade ut. 
-Good luck, sa han och körde iväg. 
-Well, i need it.. 
Sedan började jag att smyga efter, men det var så fullt av folk att jag måste hålla våra avstånd. Nära utan att synas. Vi gick förbi en känd gränd och flera gator tills de äntligen tog en paus och jag kunde kolla noga på..henne?! Brunt hår, blåa ögon (linser tror jag) rätt så lång och jätte vacker. 
-Who is that?! Kamran kom diskret fram och jag började fotandet. På henne, på han. De gick in i en affär och kände på plagg. Jag plåtade och låtsades att vara en riktig spion. Omoget för min ålder men växer aldrig upp.. Jag plåtade mer och tänkte att det såg ut som dom tog tag och snodde kläderna, bara bra.. När jag märkte av att de skulle lämna smög jag ut lite innan och väntade på dem i ett hörn. Så höll det på hela morgon till efter lunch, och långtråkigt? Ja det blev det. Tillslut när de satt på ett litet café i en park fick jag nog. Gick iväg till en rosen buske längre bort och satte mig miner på marken. 
-Vilka bilder kan vart bra tro..?
538 bilder! Skojar du eller?! Wow, inte lite och många var händelse lösa. Föresten luktade det skit här i busken. Jag kollade upp men såg dem inte så kunde äntligen få sträcka på benen. Solen gick i moln men det va skönt ändå. Jag sträckte på mig och hängde kameran om halsen. 
-Samantha?! 
Jag vände mig hastigt om. Niall. Utan att reagera började jag att kuta som en galning tvärs över parken. Flåsandes och med håret som hela tiden hamnade i mitt ansikte. Såg han mig? Gissade han? Vet han?! 
Steg närmade sig bakom mig. Jag är bra på att tänka snabbt. Men nu?

Jag är hemskt ledsen för all tid det har tagit, men ve inte riktigt vad jag ska säga. Har bara hafft väldigt fullt upp och nu när det bara är jag kvar på bloggen. Men ska verkligen skriva offtare. Lägger upp ett nytt kapitel varje Torsdag eller kanske offtare :) Kraam Ebba

-För i helvette... Vad har du dragit in dig i, Sam ? Jag lovar om jag på något sätt kan avslöja vad magementet håller på med är Niall skyldig mig.
Innerst inne insåg jag det stora allvaret, men jag ville inte erkänna det själv. Antingen lyckas jag hålla kvar Niall, eller så drar han med mig ner.. Nu måste jag ta mig hem på något sett.

-Well Hello there, where have you been? Utbrast Louis och log brett mot mig. Jag såg säkert hemsk ut eftersom han blickade mig uppifrån och ner innan han fortsatte.
-You know Zayn has been crazy as worried about you..
-It's a long story. Another time, i just need to sit down for a bit. Jag trängde mig förbi Louis och gick in i huset. Så fort Zayn såg mig reste han sig upp, sprang fram och kramade om mig. Han andades tungt mot min kind och jag verkligen kände av hur lättad han blev. Mycket ville han säga också men det fick vänta, jag såg hur förstörd jag var genom min spegelbild i fönstret efter den intensiva springturen hem.
-What happend.. Viskade han och jag flyttade mig bakåt.
-I really need a shower or something, han lyste upp lite men jag skakade på huvudet.
- Alone. Sedan gick jag iväg upp och in i Zayns rum, låste dörren (denna gången) och lät smidigt kläderna slinka av. Denna gången försäkrade jag mig också att ingen var i samma rum som mig, och gick sakta mot badrummet. Öppnade dörren och sjönk genast ner i badkaret medan det varma vattnet rann och omringade mig. En rysning for genom min kropp när ytan steg till min midja och jag började att fundera. För det första, varför. Varför gav jag mig in på detta. Varför? Är detta allvarligt eller en lek? Vad.. Kommer att hända. Jag insåg att det var lite ensamt så jag ställde mig upp i badkaret och sträckte mig mot radion för att sätta på låg musik. Tryckte snabbt på "on" och sjönk sedan snabbt ner i badkaret igen. Give me love med Ed Sheeran började att spela och jag kunde slappna av till hans röst. Så länge jag inte somnar...

-Sam, Saaam!!
Jag ryckte till hårt och slog huvudet i vägen. Badrums dörren skakade och någon skrek från andra sidan den. Jag reste mig trött upp och virade en handduk om min kropp innan jag öppnade toalett dörren och en chockad kille stod utanför.
-Zayn? Raspade jag fram och han var tyst ett tag. What's wrong?
-Nothing, i.. I just thought you were drowning or something.
Han såg förvirrad ut och jag log lite, plötsligt hördes ljud från Harrys rum men jag ignorerade det och fortsatte konversationen med Zayn.
-Why? I was sitting in a bathtub. Sleeping in a bathtub, fyllde jag i och skrattade.
-That is dangerous, han lutade sig mot dörröppningen och stirrade rakt in i mina ögon. Jag vände bort blicken och skrattade lite.
-I blame Ed!
-Are you okay anyway? What happend?
-I'm okay. Just needed to take a walk. Got some fresh air.
-Oh, that's good. And you're good. Great, so. Ehm, han kollade på mig fråg top till tå lite desperat innan han fortsatte. I'll better go now, bye. Han vände sig om och jag suckade högt innan jag släppte ner handduken och drog in honom i badrummet.
-Wanna join?

Kieras Perspektiv

Vi satt tysta på Harrys säng. Äntligen i fred och som vänner. Ingen sa något och vi hörde bankande ljud från Zayns rum, men ville inte tro det "värsta". Tystnaden började att bita oss i tårna och Harry harklade sig.
-So, did you have a great time today?
Jag ryckte till och kollade på honom, han log. De mörka lockarna föll ner över hans ansikte och blicken granskade mig ändå noga från topp till tå.
-Yeah. Even if i'm not a big fan of the zoo, it was great to be there with you.
-Aw, haha.. Han små rodnade lite och jag fick en konstig tanke.
-Harry? Började jag blygt.
-That's me!
-Ehm, i just have to ask you this cuz i've read it on Twitter that everyone want's it all the time.
Han stirrade på mig och jag insåg hur fel det lät. Mena ju inte.. Åh!
-Eau.. Not that! I mean can i please... touch your hair?
Harry rynkade på pannan och satt tyst innan han brast ut i gapskratt. Han skrattade och skrattade, man trodde att han höll på att dö verkligen. Men ändå såg han så sjukt söt ut att jag inte kunde låta bli att skratta själv.
-But i want to.. Mumlade jag och han bara skrattade. Seriously?
-No you can't touch my hair, hånade han och jag suckade.
-Why?
-Haha, It's like asking if you could touch my bum.
-What? No, It's just hair?!
-How dare you! Skrek han och jag skrattade lite innan jag attackerade honom med mina händer och ruffsade till hela hans frisyr.
-KIERA STAPH! Röt han och jag ruffsade ännumer. Så han ställde sig upp och puttade mig bakåt i sängen innan han hoppa på mig och tog fast i mina händer.
-Say you're sorry! Beordrade han och jag räckte ut tungan åt honom. Utan några ord. Han upprepade igen men jag bara ignorerade det.
-Era?
-I'll only apolagize if you let me Tweet that i've touched Harry Styles hair first.
-Haha never! You little creeper.
Viskade han och jag fattade ingenting. Men min blåsa började att tryckas och jag kände av nöden av en toalettpaus. Rätt så akut.
-Harry, i have to pee.
-No you don't?
-Yes i do. Let me go!
-Haha No?
Han insåg inte allvaret i detta utan fortsatte att neka. Han fattar inte att jag blir känd som "hon som kissa på Harry". För pinsamt.
-i'm gonna pee in your face.
-No you're not.
-Who knows. Just let me out, I'm sorry for touching your hair. It won't happen again. Han rullade undan från mig och jag rusade mot toaletten.
-I hope so loser.. Tjöt jag och smällde igen dörren.

At the same time. In an old red brick house, there were three men sitting with a beer in each of their hands, thinking. One of them was feeling smart cuz he snuck in a piece of paper in the spions pocket with his number so she could contact them. Another were figuring out another horrible plan to "fix" one direction. And the third one, were just sitting there with a smile on his face. Hoping this would get and and soon so he could spend his time on other stuff. But they had no idea that their "spion" were an ordinary girl with sleep problems, cuz she had a lot in her head. Many problems, but also a plan to help Niall.