Direktlänk till inlägg 16 maj 2013

Kapitel 27 - Mixed or messed up

Av Ebba och Lovisa - 16 maj 2013 20:16

Previous: Jag stod och stirrade in i elden när jag kände två varma armar omfamna mig och hålla för min näsa. Jag kände lockar kittla mot min kind och jag kände hur någon drog mig ur de rökfyllda rummet.

-Sam hold your breath! Hostade han och jag gjorde som han sa, precis när sirenerna började att dåna långt bort.

Samathas perspektiv

Jag hörde honom. Vad han sa. Jag kände honom. Hur han kramade om min hand. Kände hans tunga andetag. Hur mycket detta än ville få mig att slå upp ögonlocken gick det inte. Jag var för trött. Men sakta rörde jag mig lite och fick snabb reaktion. Zayn flög blixtsnabbt upp från sin plats, eftersom att hela sängen skakade och ropade.

-SHE MOVED, DOCTOR SHE MOVED! I saw it.

Steg kom inrusandes och någon skrattade till med en väldigt vuxlig röst.

-She's not in a coms sir. She's just resting.

Jag tog några djupa andetag för Zayns skull och kämpade med att få upp ögonen. Sakta sakta sakta började min iris att synas men jag låg kvar med andnings-mask över munnen.

-Zayn, viskade jag men det lät mer som "Schain" i masken. Ändå reagerade han och vände sig tårögt om.

-Sam you have no idea how happy i am!

-I, ahm okiiy.. Andades och pratade jag sakta med ett litet smile.

Den långa lampan i taket reflekterade en lite tår i hans ögonvrå och jag log inombords. I den stunden bara det slog mig. Jag visste att jag ville vara med honom, för alltid.

Kieras perspektiv

Jag trummade oavbrutet med foten i golvet och det gjorde Niall vansinnig. Han sa inget, men de där smala blå ögonen visade tillräckligt med blickar. Ändå sluta jag inte, jag kunde inte sluta tänka på min bästa vän. Och på Harry, vad vi nu har emellan oss. De offrade sig och jag gjorde ingenting. Allt är mitt fel! Urg.

-Kiera what are you thinking about? Log Louis men jag kollade inte ens mot honom.

-To much..

Sedan tystnade alla igen och läkaren kom ut för att försäkra att de båda mådde helt okej med behövde vila. En av oss får hälsa på Harry en kortis och de andra bestämde snabbt att denna någon fick bli jag.

-Are you sure. You are all like brothers.

-I know. But you certenly mean much to him so go. C'mon.

Liam viftade bort mig och jag för en gångs skull skrattade till och reste mig sakta upp från stolen i väntrummet.

-Follow me miss, sa sköterskan och jag gjorde vad hon sa. Ändå kände jag mig så osäker och mina ben var helt skakis. Vi gick i långa korridorer bortåt och jag var rädd att han skulle hata mig. Det ekade för varje steg och nu började mitt hjärta att slå några extra slag.

-We are here, hon stannade till bryskt och öppnade försiktigt dörren. I'll give you 20 minutes. Okay?

-Yeah, jag kliade mig i nacken och gled in i rummet medan hon försvann bortåt och stängde dörren efter sig.

Där låg han, sötare än någonsin i en för kort sjukhus utstyrsel.

-Hi.. Mumlade jag och stod kvar på samma plats. Spänningen var kall och hemsk.

-Hey Kiera, men han log mot mig och slog handen i takt mot sängkanten. Go on, sit.

Jag gick sakta mot sängen och försökte att undvika ögonkontakt som var högt omöjlig med de där gröna intensiva ögonen. Fortfarande sa jag ingenting.

-What's wrong? Hans hesa röst vibrerade i luften och jag andades tungt.

-Do you hate me? Orden bara slank ut snabbt men han reagerade inte konstigt utan helt lignt.

-No, why? Harry skrattade till och man visste inte om han var serriös eller oseriös.

-I didn't help you last night, and now you're at a hospital. + Sam!

-Kiera you couldn't do anything. Stop blaming yourself. And even if.. han pausade lite och kollade ut mot fönstret. Even if i were mad i could never blame someone like you.

-Like me? Skrattade jag och kollade på honom. Med mer avslappning denna gången, ändå förstod jag inte helt klart vad han menade. Är jag speciell? Okej, nu låter jag dum. Men ändå, visst har det vart lite spänning mellan oss fast inget seriöst. För mig är Harry Harry.

-Yes, like you Kiera. We only have 16 minutes left. And this is it, i have to tell you something.

-Okay, spit it out. Jag tyckte på axlarna och små skrattade nervöst återigen. Han lutade sig bakåt mot kudden med tänkar blicken utan att säga något som gjorde mig irriterad. Precis när jag öppnade munnen för att påpeka detta kollar han upp på mig. Och skapade det man kallar, "rakt-på-sak-samtal".

-Kiera. You know that i've always liked you..

Han drog ut på rösten och hade den tonen som fick mig att rysa.

-But it wasn't until I realized that I wanna be with you day and night, that I love it when you talk. Your voice is lovely by the way. And your sme is the cutest! Han skrattade och snuddade till Sina fingrar vid min haka medan jag rodnade konstant.

-it wasn't until that... I would say that my knees gets week when I see you but that's just an expression. But in my mind they do. In my mind my palms get sweaty and arms heavy, everytime you walk into a room with me. And it's still the best feeling in the world. I'm not very romantic but it's true.. Tystnad. Vad i hela världen svarar jag. Det är inte lätt att smälta in något sådant.

-Wow, I'm flattered I am. But I don't get it?

Kiera hur kan du vara så dum! Åh, jag fattar ju innerst inne men tänk om det är fel, jag vill inte vara den osmarta som bara tror något och sedan skämmer ut sig.

-Don't you see? Haha.

-Nope.. Mumlar jag och vänder bort mitt ansikte.

-Kiera i'm in love with you. And i don't wanna be a fool who let you go. I know you've been broken hearted but i'm never gonna hurt you, ever. I love you and i want you to be mine.

Tystnad var nu det värsta som finns, för tystnaden låg som ett tjockt lager i rummet. Och besvikelsen i Harrys blick när jag inte sa något var oslagbar. Det var som att han ville gå iväg och glömma allt. Mitt huvud var nu sprängfullt med tankar och jag blev galen. Ställde mig upp och började att gå mot dörren. Jag kommer att hata mig själv för detta. Nu stod jag längst bort och la handen på dörrhandtaget. Harry protestera inte, vilken man. Men något gjorde att jag inte lämnade rummet. Jag kunde inte, hur smart är man om man lämnar den som kan va det bästa som hänt. Jag ville inte vara osmart, nu ska jag inte vara det.

-Fuck it!

Jag vände mig om och sprang mot Harrys säng. Hoppade upp på sängen med ett tomt huvud och inte fungerande hjärna och ändå så gjorde jag något av det smarta. Jag kysste honom, tryckte mig hårt mot hans öppna mun och kysste honom. Min hand landade i hans hår och rufsade till medan hans hela arm las på min midja. Vi sa inget men vi förstod varandra, jag ville bara ha honom här och nu. Att hålla sig ifrån honom var högst omöjligt. Jag vill inte vara tjejen vars hjärta var en hemlig trädgård och skyhöga murar omringade det. Min väska jag höll i flög tvärs över rummet, jag satte mig på honom utan att stoppa för en enda sekund. Sakta gled min tröja av och han skrattade. Så jag skrattade och var tvungen att avbryta lite..

-Have you noticed what i'm wearing? Log han.

-Yeah, and it looks pretty damn sexy! Sedan blinkade jag med ögat på skämt och kysste honom igen. Hans läppar smakade så underbart och hans lukt. Jag kände mig så creepy att gå så all over men jag kysste hans nacke och han stönade tyst. Haha, Harry. Han bet mig i örat och jag pep till skrattandes. Plötsligt hördes ett snabbt klick och gnisslandes från väggen emot, måste vara dörren.

-Miss your time is..

Vi kollade upp och stirrade halvnakna in i sjuksköterskans vidöppna ögon innan hon sakta ändrade färg från normal till röd, precis som jag. Snabbt gled jag av Harry och började att leta efter min tröja.

-Ehem.. Harry hostade till och låg kvar men pekade mot hörnet av rummet där min röda tröja låg. Sköterskan stod närmast och plockade upp den åt mig.

-Thanks, log jag, tog den, väskan och sprang ut.

-Call me! Skrek Harry och jag brast ut i riktigt högt garv. Skyndade mig till väntrummet och satte mig snabbt ned brevid Louis.

-What happend to you lady?

Samantha perspektiv

Jag kände Zayns andedräkt, återigen, mot min nacke och han ville inte släppa taget om mig.

-Schain, i ahm fainh! Får jag sakta men säkert fram leendes, men han svarar inte utan kramat vidare en stund innan jag ser hur min mobil på bordet bredvid lyser upp. Jag drog försiktigt av mig masken så jag kan prata klart och fullt it nu.

-Zayn i've got a text message..

Äntligen! Han släppte taget och ett leende ryckte till lite i mungipan. Jag ger honom ett låtsas baby face och putar med undeläppen. Kollar ner, läser smset och min blick stelnar.

-Who is it?

-Oh. Jag rycket till och ler igen. No one special. How much is The clock?

-14.43? Who was it, nu var han hårdare i tonen och jag ljög på.

-Are you okay bobo, hugs from Lou xo, läste jag högt men i huvudet läste jag "10 PM at our office, bring Niall and no one else"

-Haha, that was bizarre. Ler han och reser sig upp. You need to rest. Jag fick en kyss på pannan innan han gick ut och jag lutade mig tillbaks. Tog upp mobilen och skrev ner min nya plan. Andades djups, stängde ner mobilen och blundade. Jag var rädd, har aldrig haft så stark känsla av det. Men jag var så rädd. Ikväll gäller det och om något går snett? Om polisen inte dyker upp trots mitt anonyma tipps samtal jag ska ringa in om platsen vi är på. Vad händer med mig, och viktigast av allt. Vad händer ned Niall?

Vad tror ni kommer att hända, fixar hon det sig eller slutar det illa? Kram Ebba

P.s måste bara länka denna låten. Hittat den och tycker den passar lite med Harry och Kiera + att den e riktigt go ;)

Little Things

Dela

Ny novell på G

Kommentarer (0)

Av Ebba och Lovisa - 29 oktober 2013 12:30

Hej läsare, det är jag Lovisa här. Jag hade tänkt att börja skriva en ny novell, den kommer heta I Wish (efter killarnas låt.) Och så ska Ebba skriva lite då och då, vi har bara kommit på att vi ska skriva en ny novell så vi vet inte heller vad den s...

Kapitel 30 - The end

Kommentarer (0)

Av Ebba och Lovisa - 7 juni 2013 12:15

Previous: -Kiki? Är jag kiki. Åh, jag orkar inte ens bry mig mer. Sakta slöt jag ögonen. Jag behöver bara liite vila innan de kommer tillbaka. Mobilen är ju här om de ringer och jagsomnar ju int.. Lokalen var näst intill tom. Kalla färger fylld...

Kapitel 29 - Car chase

Kommentarer (0)

Av Ebba och Lovisa - 2 juni 2013 20:52

Previous: -Oh shit. Guys i found something, avbröst Zayn och vi vände oss mot hans riktning innan han började att mumla. -This is not good. Oh god help me Sam, what have you done? "Samantha where are we going? Samantha....

Problem..

Kommentarer (0)

Av Ebba och Lovisa - 31 maj 2013 19:05

Det kan bli lite försening på kapitlet eftersom att jag skulle lägga upp det i morse. Men vaknade 7 minuter innan jag skulle till skolan så hann ingenting. Var helt i panik. Så det kommer upp imorgon eller på söndag. Kram Ebba :)...

Kapitel 28 - Shut up Harry

Kommentarer (0)

Av Ebba och Lovisa - 24 maj 2013 06:52

Previous: Jag var rädd, har aldrig haft så stark känsla av det. Men jag var så rädd. Ikväll gäller det och om något går snett? Om polisen inte dyker upp trots mitt anonyma tipps samtal jag ska ringa in om platsen vi är på. Vad händer med mig, och vik...