Utan att tänka mig för sprang jag till hallen slängde upp dörren, sket i skor för nu hade jag panik. Jag hörde all ropa efter mig utom Allie som kom strax bakom mig. En san vän det. Jag stället mig ute på gatan som var fuktig av regn som kom tidigare ikväll, men såg ingen utom Allie.

- Jade... Stammade hon fram, och jag vände mig blixtsnabbt om men hon behövde inte säga mer.

- Call 991! Skrek jag och rusade fram 10 meter, vid vägkanten låg Mamma, jag slängde mig ner brevid henne. Jag ville skrika gråta men fick inte fram något, hon blödde kraftigt från axeln och var medvetslös. Jag rev av lite tyg från min tröja och tryckte det hårt mot såret. Blodigt. Jag hatar blod.

-Mamma hör du mig? Viskade jag och drog min hand genom hennes hår Allt kommer att bli bra, förlåt! Varför kom du? Jag borde svarat på samtalet, du behövde inte va orolig och komma till killarnas hyrda hus. Grabbarna skulle nämligen stanna lite längre en planerat så de tänkte "varför inte hyra att hus?" och så blev det. Jag känner hur Alli lyfter upp mig från marken, men hon har lättare att gråta än jag så hon är redan tårögd. Jag får en varm kram.

-killarna ringer ambulans och polis nu. Det är okej, ta det lugnt. Åh Allie, jag ville bara berätta hur jag kände mig! Men hur ska man berätta känslan att hitta sin mamma skjuten på gatan. Jag får kväljningar. Då hör jag hur killarna springa mot oss och sirener närmar sig. Tjutet blir högre och högre tills vi skymtar polisbilar och ambulans.

- Jade I'm so sorry! Säger Zayn och snor mig från Allie för att omfamna mig. Han insåg att det va min mamma. Liam satte sig på huk och lyfte upp hennes huvud lite. Men jag sa inget, jag villa bara känna värmen ifrån Zayn.

-Där är den skadade! Ropar en ambulansman till några andra och det springer fram och lyfter upp mamma på ett bår. När de har lyft in henne i ambulansen får hon syrgasen och dropp.

-Maby you should talk to the police? Och Harry har rätt, mot min vilja måste jag släppa taget om Zayn och vinkar åt mig Poliserna.Jag och Allie förklarar att killarna inte kan svenska så de pratar mest med oss. När det kommer till vad vi hörde och såg strax innan tog Allie tag i min han och log tröstande mot mig. Sedan berättade hon och jag våra versioner om den senaste timmen. Men dedär med Zayn skippade jag.- Är ni säkra på att ni inte har sett någon? Det är väldigt viktigt för utredningen, tänk noga!

- Den ända personen jag har sett i eftermiddag utom oss är Pizzabudet. Börjar Allie men jag fyller i:

- Och en paparazzi...

- okej, tack! Vi återkommer, men nu tycker jag att nån ska följa med tanten i ambulansen? Skrockar han.

- Det är min mamma! Nästan ropat jag och vänder på klacken. Hur kan han säga så mot en skuten kvinna? Polis jävel!

- Allie jag åker med mamma, ni kan möta oss på sjukhuset senare om ni vill. Sedan gav jag alle en sorgen men tacksam blick och klev in i ambulansen. Efter drygt 10 minuter var vi framme, sjukhuset låg rätt så nära. Mamma hade fått rum 157 våning 2 på akuten och det behandlade henne snabbt så jag fick sitta i väntrummet. Även om jag vädjade att få komma in sa de bara "Jag skulle gjort det om det inte var emot reglerna" eller "tyvärr gumman, lite senare kanske?" Då ställer sig en sjukskötrska framför mig.

- Är du Jade Lopez? Hon är blond och hon påminner lite om Allie.

-Aa! Svarar jag förväntansfullt.

- Vart är din pappa? Dendär glädjen försvan genast, jag vill ju träffa Mamma.

- Han är i Kanada, i hans jobb reser man runt mycket. Jag har inga syskon, bara jag och mamma.

- Okej, följ med mig så ska du få träffa henne. Hon gick iväg mot rummet och jag nästan flög fram bakom henne. Mamma, mamma! Ekade det i mitt huvud. Jag vet att hon inte kunde dö men ändå, vem vet? Usch, jag kan inte Enns tänka tanken! Så jag föste bort den snabbt och märkte att vi var framme vid rum 157. Hon öppnade dörren, log och sa:

-Du får vara ensam med henne, men vi fortsätter imon. Läget är stabilt men hon ligger kvar i koman. Sedan stänger hon efter mig. Så nu är jag ensam med mamma, jag sätter mig på dn liten tröskel och tar tag i hennes hand.

-Jag älskar dig. Sedan börjar jag prata med henne om massa minnen, jag tror att hon kanske kan höra. Och kommer du ihåg när jag var 9 och bollen fastna i trädet, du kasta en sten för att få ner den men träffa en bikupa! Så vi Fick hoppa i sjön med en svärm efter oss, haha. Sedan blev det tyst. Hon brukar alltid svara, ända gången hon är tyst ar när jag sjunger "Angels - Robbie Williams", hon älskar honnom. Och utan att tänka mig för börjar jag sjunga den för henne men snyftar lite emmellanåt. Men jag tror att hon gillar det. När jag är klar harklar någon sig bakom mig.

-You sing beautiful! Zayn. Hur länge har han stått där?

-Thanks... I like to sing but I'm to shy, you see? Sa jag och pekade på mitt röda ansikte. But when I'm with mom, I'm the opposit.

-hehe, the boys and Allie are waiting. Can they Come in? Han log ett snett leende

- Ofcourse! Jag rättade till mig lite precis innan de kom in.

-Jade! sa alla och kramade om mig men jag kramade Allie extra länge.

-Har du berättat vart du är till din mamma? Så inte samma sak händer, det skulle va ett skämt med lät riktigt illa, riktigt illa! Äng ansträngde hon sig att le och svarade.

-Ja det har jag. Mer fanns det inte att säga.

-On our way to the hospital we byed some flowers to your mom! Sa Niall och gav mig en bukett tulpaner.

-So sweet off you, sa jag och hittade en vas där jag ställde blommorna i. Då började Zayn sjunga på min mobil igen.

-Oh god! Suckade jag och alla 6 försökte låta bli att skratta.

-Aa? -Hej, är det Jade? Sa en mansröst i telefonen.

-Ja, vem är det? Sa jag fundersammt.

-Karl Vestling, polis. Och vi tror vi har hittat han som sköt din mamma, eller vi tror vi vet vem det är. Kom över till stationen imorgon vid 12. Hejdå.

-Hejdå? Konstigt, tänkte jag innan jag insåg det! Dom vet kanske vem det är. Men redan? Ska han fast?

-Who was it? Fråga Louis nyfiket.

- A police, the might've found the person who did this too her!

-Wow, already? But then he must be well knopen att the police.. Jag tänkte efter lite och sa sedan tyst.

-So he's a dangerous man...

Ja! Ett inlägg av Ebba klockan 01:38 på natten xD Hoppas ni gillar det och kommentera, Bye  

 

Nessa

27 juli 2012 10:04

Meeer! Fast Naill stavas Niall ^^

Ebba och Lovisa

27 juli 2012 10:32

Haha oj, det blev ett litet stavfel men det fixar jag nu. Skrev nämligen på mobilen :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej läsare, det är jag Lovisa här. Jag hade tänkt att börja skriva en ny novell, den kommer heta I Wish (efter killarnas låt.) Och så ska Ebba skriva lite då och då, vi har bara kommit på att vi ska skriva en ny novell så vi vet inte heller vad den s...

Previous: -Kiki? Är jag kiki. Åh, jag orkar inte ens bry mig mer. Sakta slöt jag ögonen. Jag behöver bara liite vila innan de kommer tillbaka. Mobilen är ju här om de ringer och jagsomnar ju int..   Lokalen var näst intill tom. Kalla färger fylld...

Previous: -Oh shit. Guys i found something, avbröst Zayn och vi vände oss mot hans riktning innan han började att mumla. -This is not good. Oh god help me Sam, what have you done?                           "Samantha where are we going? Samantha....

Det kan bli lite försening på kapitlet eftersom att jag skulle lägga upp det i morse. Men vaknade 7 minuter innan jag skulle till skolan så hann ingenting. Var helt i panik. Så det kommer upp imorgon eller på söndag. Kram Ebba :)...

Previous: Jag var rädd, har aldrig haft så stark känsla av det. Men jag var så rädd. Ikväll gäller det och om något går snett? Om polisen inte dyker upp trots mitt anonyma tipps samtal jag ska ringa in om platsen vi är på. Vad händer med mig, och vik...