3 Veckor senare

Dagen efter intervjun skulle killarna hem, vi han aldrig säga hejdå. Alla skämmdes redan mycket men jag messa Niall och sa att han skulle hälsa alla från oss. Vi vill ju inte vara för... ja vad man nu säger. Då började Zayn sjunga på min mobil, jag borde verkligen byta signal. Inte för att vi är ovänner men vi hörs aldrig längre.

-Hej mamma! svarade jag glatt, hur är det hemma?

-Gumman du åkte till flygplatsen i morse, eller man kanske säger inatt haha? Jag mår bra men kommer sakna min lilla ängel!

-Åhh mamma, jag kommer sakna dig med. Kom ihåg hur jag lärde dig att anvånda Skype bara.

-Jaja! Jag villa bara höra när planet lyfter.

-Om 30 minuter, vi har redan checkat in och allt är klart för London. London. Min och Aliies dröm blir uppfylld, men killarna... Hur blir det med dem? Jag har redan fått många haters på Twitter liksom Allie, men vi bryr oss inte. Inte alltid i alla fall.

-Okej, Ring när ni är framme! Puss hej.

-Puss! Sedan la jag på. Min lilla mamma. Hon blev utlaggd från sjukhuset för 2 veckor sedan men måste ta det lungt och använda sina medeciner. Dendär Acka åkte fast några dagar efter infon jag fick i polishuset.

-Jade? Jorden anropar Jade! Säger Allie högt.

-Öhh, va? Hon avbröt mitt tänkande.

-Jag sa "Varför har du samma signal?"

-Venne, jag borde byte men.. Då avbröt en röst mig. "Alla som ska ombord planet till London köar vid gate 4"

-Okej då drar vi! London here we come. Skrattar vi och släpar sedan med vårt tunga handbagage mot gaten. När vi äntligen hade kommit ombord på planet slocknade vi direkt. Vi hade bara sovit i 40 minuter under natten. "Ding, ding, dong" Tjöt det i högtalaren och jag o Allie ryckte till. "Knäpp fast era säkerhetsbälten och förbered er för landning!"

-Vi är här! Skriker jag men någon hyschar mig. Då fnissar vi lite.

-Kolla ut! säger Allie glatt. Man ser BigBen!

-Omg, fatta att vi är här! skrattar jag och vi kan inte sita still men vi måste ju. Jag tog tag i hennes hand och kollade ut. Här ska vi bo. I en liten men trevlig 2:a i stan.

-Nu landar planet snart, håll i dig det blir skakigt. Varnar Allie. Jag har åkt flygplan innan, men jag var typ 6 så jag kommer inte ihåg någonting utan att jag var rädd att vi skulle kracsha. Jag tog tag hårt i sätet när det studdsade till och skakade hela planet. "Vi vill be er sitta kvar tills allt är klart att lämna planet" informera en flygvärdinna. Och det kändes som evigheter innan vi kunde gå av. När vi hittade våra incheckade väskor (efter en låång stund) kunde vi äntligen gå till utgången och hitta en taxi. Vi åkte ner för rulltrappan och såg några konstiga personer utklädda till superhjältar. Vi kunde inte låta bli att skratta. Men när vi gick förbi dem tog det tag i våra armar och jag blev jätterädd. Men då viska de:

-It´s us, the boys, but we had to find something so the fans wouldn´t follow us!

-Harry! viskade jag glatt för jag hörde att det var han.

-Haha yes and we got a car waiting outside for us! 

Hej, nu har jag bråttom för jag ska till Tyskland i en vecka men sen lovar jag att ja inte ska på mer semester i sommar. Problemet är att både jag och Loviz har skrivigt kapitel 7 men hon får lösa det sen puss  

Jag vaknade med ett ryck med att någon ruskade på mig. Utan att kolla tog jag upp handen och vifftade så mamma skulle gå iväg... Men vänta? Mamma ligger på sjukhuset, vart är jag då? Jag minns inte enns att jag gick hem. Jag vände mig om och kollade vem det var. Sjuksköterskan?! åh nej.

-Har jag sommnat i väntrummet? sa jag med en trött röst. Hon nickade nästan lite medlidsammt.

-Aa, men nu är klockan 6 och snart börjar det bli mer liv här på avdelningen så jag måste be dig att gå. Jag satte mig upp i soffan och var riktigt nära på att slummra till igen.

-Är klockan 6?! Hon nickade igen. En sista fråga, vart ligger toaletten?

-Haha, första dörred till vänster i den vänstra korridoren.

-Tack. Sedan gick jag mot toaletten. Undra varför Allie och killarna lämnade mig? Jag låste toalettdörren och ställde mig framför spegeln men ryggade nästan undan inför synen. Jag såg hemsk ut, rufsigt hår och utsmetat smink! Jag tog tvål och tvättade bort sminket, sedan försökte jag kamma mitt hår med mina fingrar. Det får duga för nu.

-Jag måste ringa Zayn, hans nummer finns någon stans i mobilen. Sa jag högt för mig själv och tog upp den. My sexy Zayn?! Har han ändrat sitt kontaktnamn. Bara ingen ser... Fast lite kul var det hehe. Jag klickade på "Ring" och lät några signaler gå fram innan någon svarar.

-Yeah? säger han med en urhet morgonröst.

-Hey "My sexy Zayn" sa jag ironiskt och han småskrattade lite. Did you guys and Allie leaved me at the hospital?

-No? You said that we could leave and you should take a cab home later...

.Oh gosh, i´ve forgott that and woke up at the hospital! Well, thanks but... i will let you sleep now. Bye.

-Wait! We´re having an interview today, just so you know. If you wanna watch it´s 4 PM. Bye

Sedan la vi på och jag messa Allie"Hämta mig på sjukhuset nu -.- Puss<3" Jag gick ut och satte mig i väntrummet och vänta på Allie, men mest av allt ville jag bara stanna här med mamma. Men polis-saken och allt. 15 senare fick jag ett mess av Allie "Jaja, är utanför nu lilla kossa! Min skönhetsömn är förstörd, Puss Puss :*" Haha, Allie vad söt du är. Jag gick genom flera gångar men kom till sist ut där Allie väntade på parkeringen. Jag hoppade in i bilen och spämde fast mig.

-Idag har vi en "Fri dag" från killarna så vad ska vi göra? Först och främst... Vad hände mellan dig och Zayn?

-Inget, och dig och Louis?

-Vadå inget, aja bilden är tillräckligt med bevis. Hon skrattade håfullt på skoj.

-Hallå, Louis då? Du kysste honnom, eller han kysste dig! Hon skakade lite på huvudet, nu var det hennes tur hehe. Erkän alla hörde ändå-å.

-Jaja, vi kysstes... Gillar du Zayn?

-Jag tror det...

-Och jag tror jag gillar Louis det vet du. Men det vi inta sa som båda insåg va att vi kanske gillar dem mer än vad vi tror. Nej, nej, nej. Det kommer ändå inte gå, de är kända och vi... Bor här? Trors att vi ska flytta till London.

-Allie? När flyttar vi? sa jag fundersammt och pillade lite med min IPhone.

- När din mamma har blivigt bättre tror jag... Mer sa vi inte förrn vi var hemma hos Allie. Hon sprang direkt och hämtade smink till mig så medans jag sminkade mig gick ho igenom några bilder på hennes systemkamra. Hon är en rktigt duktig fotograf. När klockan var halv 12 åkte vi ner till stationen och fick följa in till dend-är Karls kontor.

-Detdär är Alison min bästavän, hoppas det går bra om hon är med?

-Visst, sa han men kollade lite fundersamt på henne.

-Jag går rakt på sak! Jag nickade och han fortsatte. Vi vet vem som sköt din mamma, han är känd krimminell i vårt register och han heter Acke Asplund. What haha? jag förväntade mig något mer skrämmande.

-Vad är så roligt? fråga han mig bryskt.

-Inget. Fortsätt du.

-Okej. Detta är en bild på Amelia Asplund, han lägger fram en bild på en kvinna och reagerar.

-Det ser ju ut som mamma!

-ja, och vår teori är att han blanda ihop din mamma med denna kvinnan. För Amelia ville skilja sig när hon fick reda på att han arbetade svart. Hon sökte efter skilsmässa men har inte lyckats än, så nu måste hon gömma sig för Acke är "efter" henne.

-Oj... fick Allie fram.

Harrys perspektiv

-Guys! the interview starts in an hour, Ropar Paul.

-Is the klock 3? Already?! Ropar Niall och springer runt för att klä på sig. Han har lixom suttit och ätit i timmar.

-Yes it is so Hurry up!

-Haha, don´t hurry up, Harry up! Skämtade Louis och alla utom Paul skrattade.

-I give you 30 minutes, suckade han och gick till tv´n.

-High five Lou! skrattade jag och slog min han mot Louis. När klockan var halv 3 kom Paul igen.

-I´ll give you 10 seconds to jump into the car. 1,2,3,4... Haha, Paul! Men vi sprang ändå ut och satte oss i mini-buss bilen. Vi kom till tv-stationen en kvart senare och förberedde oss för direktsändningen. Jag var inte så nervös men jag såg att "vissa" av oss var det. Och vi vet ju varför...

-Come here, sa en dam och visade oss vägen till studion där vi fick sätta oss i en soffa men bara 4 fick plats så Louis satte sig i Liams knä.

-We go live ina minute, informerade kamramannen oss om. Men en minut riktigt snabbt.

-Hej och välkommna till Tv4 nyheterna. Idag har vi med oss One Direction som gäster! Hello guys, how are you today?

-Excellent! Sa Niall glatt och vi instämmde.

-So how´s Sweden? Och så kom det upp en text med "Fact" på en skärm.

-It´s amazing and we have so many beautiful fans here. We really like it! svarade jag och blinkade med ena ögat.

-Haha, so you´re here to record some songs fore your new album? Ovh så fortsatte intervjun tills sista momentet, "Love" jag kollade snabbt på Zayn och Louis som såg riktigt nervösa ut.

Jades perspektiv

När jag såg ordet "Love" på skärmen fick jag smått panik och jag såg att Allie skakade lite. Men vi var helt tysta och spända.

-Okey, i know that Louis and Zayn might smell little bit of "In Love?" So we start with Louis!

-Who is this mysterious girl? Is it you girlfriend? Och så kom det upp en bild på Allie och Louis utanför sjukhuset och de höll händerna!

-Höll ni händerna på en allmän plats?! Sa jag och kollade snabbt på Allie.

-Oj... jag haaaatar papparazzis, sa hon tyst.

-It´s not my girlfriend, just a friend, sa han lite osäkert.

-Then why...? is she wearing tha same clothes next day leaving your house?

-Oh my gosh Alison! Skrek jag.

-Nej va? Jag var där på morgonen och hämta min mobil? Louis såg lite sur ut nu.

-Like i say, just friends.

-Okey... But Zayn?

-Nej nej nej nej neeej! sa jag och skakade på Allie men det hindrade inget. Bilden på mig och Zayn kom upp. Dock lite suddig. Det värsta va att han inte hade någon tröja och stängre fönstret stax efter kyssen. Tror dem att nått mer hände?

-We´re just friends! Sa han lite för snabbt.

-Oh, Ican see thet skrattade hon som intevjuade dem. Zayn tog ett djupt andetag och sa.

-We are just friends, but the kiss.. She wasn´t prepared. I just kissed her. And i like her, I do but we are not together. Sa han och kollade in i kamran. Mitt hjärta gjorde ett hopp. Jag var överlycklig men samtidigt rasande.

-Awwww! säger Allie och kramar om mig.

-So sweet! And Louis? Do You like yore "Friend". Han svarade inte men blev lite röd så man fattade svaret.

-Jag kommer aldrig kunna kolla på någon av killarna utan att skämmas, vad ska man säga lixom? Låtsas som ingenting? This is too much!

- Allie, jag håller med dig totalt. Sedan knäppte vi av TV:n

Kapitel 7 av Ebba, Hoppas ni gillar det och kommentera gjärna, mer kommer kanske ikväll! Sprid bloggen till andra    Puss

Utan att tänka mig för sprang jag till hallen slängde upp dörren, sket i skor för nu hade jag panik. Jag hörde all ropa efter mig utom Allie som kom strax bakom mig. En san vän det. Jag stället mig ute på gatan som var fuktig av regn som kom tidigare ikväll, men såg ingen utom Allie.

- Jade... Stammade hon fram, och jag vände mig blixtsnabbt om men hon behövde inte säga mer.

- Call 991! Skrek jag och rusade fram 10 meter, vid vägkanten låg Mamma, jag slängde mig ner brevid henne. Jag ville skrika gråta men fick inte fram något, hon blödde kraftigt från axeln och var medvetslös. Jag rev av lite tyg från min tröja och tryckte det hårt mot såret. Blodigt. Jag hatar blod.

-Mamma hör du mig? Viskade jag och drog min hand genom hennes hår Allt kommer att bli bra, förlåt! Varför kom du? Jag borde svarat på samtalet, du behövde inte va orolig och komma till killarnas hyrda hus. Grabbarna skulle nämligen stanna lite längre en planerat så de tänkte "varför inte hyra att hus?" och så blev det. Jag känner hur Alli lyfter upp mig från marken, men hon har lättare att gråta än jag så hon är redan tårögd. Jag får en varm kram.

-killarna ringer ambulans och polis nu. Det är okej, ta det lugnt. Åh Allie, jag ville bara berätta hur jag kände mig! Men hur ska man berätta känslan att hitta sin mamma skjuten på gatan. Jag får kväljningar. Då hör jag hur killarna springa mot oss och sirener närmar sig. Tjutet blir högre och högre tills vi skymtar polisbilar och ambulans.

- Jade I'm so sorry! Säger Zayn och snor mig från Allie för att omfamna mig. Han insåg att det va min mamma. Liam satte sig på huk och lyfte upp hennes huvud lite. Men jag sa inget, jag villa bara känna värmen ifrån Zayn.

-Där är den skadade! Ropar en ambulansman till några andra och det springer fram och lyfter upp mamma på ett bår. När de har lyft in henne i ambulansen får hon syrgasen och dropp.

-Maby you should talk to the police? Och Harry har rätt, mot min vilja måste jag släppa taget om Zayn och vinkar åt mig Poliserna.Jag och Allie förklarar att killarna inte kan svenska så de pratar mest med oss. När det kommer till vad vi hörde och såg strax innan tog Allie tag i min han och log tröstande mot mig. Sedan berättade hon och jag våra versioner om den senaste timmen. Men dedär med Zayn skippade jag.- Är ni säkra på att ni inte har sett någon? Det är väldigt viktigt för utredningen, tänk noga!

- Den ända personen jag har sett i eftermiddag utom oss är Pizzabudet. Börjar Allie men jag fyller i:

- Och en paparazzi...

- okej, tack! Vi återkommer, men nu tycker jag att nån ska följa med tanten i ambulansen? Skrockar han.

- Det är min mamma! Nästan ropat jag och vänder på klacken. Hur kan han säga så mot en skuten kvinna? Polis jävel!

- Allie jag åker med mamma, ni kan möta oss på sjukhuset senare om ni vill. Sedan gav jag alle en sorgen men tacksam blick och klev in i ambulansen. Efter drygt 10 minuter var vi framme, sjukhuset låg rätt så nära. Mamma hade fått rum 157 våning 2 på akuten och det behandlade henne snabbt så jag fick sitta i väntrummet. Även om jag vädjade att få komma in sa de bara "Jag skulle gjort det om det inte var emot reglerna" eller "tyvärr gumman, lite senare kanske?" Då ställer sig en sjukskötrska framför mig.

- Är du Jade Lopez? Hon är blond och hon påminner lite om Allie.

-Aa! Svarar jag förväntansfullt.

- Vart är din pappa? Dendär glädjen försvan genast, jag vill ju träffa Mamma.

- Han är i Kanada, i hans jobb reser man runt mycket. Jag har inga syskon, bara jag och mamma.

- Okej, följ med mig så ska du få träffa henne. Hon gick iväg mot rummet och jag nästan flög fram bakom henne. Mamma, mamma! Ekade det i mitt huvud. Jag vet att hon inte kunde dö men ändå, vem vet? Usch, jag kan inte Enns tänka tanken! Så jag föste bort den snabbt och märkte att vi var framme vid rum 157. Hon öppnade dörren, log och sa:

-Du får vara ensam med henne, men vi fortsätter imon. Läget är stabilt men hon ligger kvar i koman. Sedan stänger hon efter mig. Så nu är jag ensam med mamma, jag sätter mig på dn liten tröskel och tar tag i hennes hand.

-Jag älskar dig. Sedan börjar jag prata med henne om massa minnen, jag tror att hon kanske kan höra. Och kommer du ihåg när jag var 9 och bollen fastna i trädet, du kasta en sten för att få ner den men träffa en bikupa! Så vi Fick hoppa i sjön med en svärm efter oss, haha. Sedan blev det tyst. Hon brukar alltid svara, ända gången hon är tyst ar när jag sjunger "Angels - Robbie Williams", hon älskar honnom. Och utan att tänka mig för börjar jag sjunga den för henne men snyftar lite emmellanåt. Men jag tror att hon gillar det. När jag är klar harklar någon sig bakom mig.

-You sing beautiful! Zayn. Hur länge har han stått där?

-Thanks... I like to sing but I'm to shy, you see? Sa jag och pekade på mitt röda ansikte. But when I'm with mom, I'm the opposit.

-hehe, the boys and Allie are waiting. Can they Come in? Han log ett snett leende

- Ofcourse! Jag rättade till mig lite precis innan de kom in.

-Jade! sa alla och kramade om mig men jag kramade Allie extra länge.

-Har du berättat vart du är till din mamma? Så inte samma sak händer, det skulle va ett skämt med lät riktigt illa, riktigt illa! Äng ansträngde hon sig att le och svarade.

-Ja det har jag. Mer fanns det inte att säga.

-On our way to the hospital we byed some flowers to your mom! Sa Niall och gav mig en bukett tulpaner.

-So sweet off you, sa jag och hittade en vas där jag ställde blommorna i. Då började Zayn sjunga på min mobil igen.

-Oh god! Suckade jag och alla 6 försökte låta bli att skratta.

-Aa? -Hej, är det Jade? Sa en mansröst i telefonen.

-Ja, vem är det? Sa jag fundersammt.

-Karl Vestling, polis. Och vi tror vi har hittat han som sköt din mamma, eller vi tror vi vet vem det är. Kom över till stationen imorgon vid 12. Hejdå.

-Hejdå? Konstigt, tänkte jag innan jag insåg det! Dom vet kanske vem det är. Men redan? Ska han fast?

-Who was it? Fråga Louis nyfiket.

- A police, the might've found the person who did this too her!

-Wow, already? But then he must be well knopen att the police.. Jag tänkte efter lite och sa sedan tyst.

-So he's a dangerous man...

Ja! Ett inlägg av Ebba klockan 01:38 på natten xD Hoppas ni gillar det och kommentera, Bye