-Jade? Jade, JADE!!! Ropar jag högre och högre. Herregud. Jag ringer igen men ingen svarar. Vart är hon och vad hände?
-Holy fuck! Jag måste hitta killarna och Allie nu.
---------------------------------------------------------------------------------------------------

-Haha, really? That's crazy! Skrattar jag och tjejen framför mig ler stort. Hon öppnar munnen för att fortsätta då någon griper tag i min midja bakifrån. Jag ger ifrån mig ett tjut av att det kittlar till och vänder mig om.
-Zayn! Ryter jag men han skrattar inte åt mig mig utan spänner ansiktet. Vad nu?
-What?
-No time to explain, find the guys, and hurry! Sedan var han borta, jag såg att han sprang och drog tag i Niall som hade så trevligt vid chill-out platsen och sedan efter de andra. Jag gav den trevliga tjejen en ursäktande blick och velade iväg efter Zayn och killarna.
-Sorry, excuse me... I'm so sorry! Mumlade jag medans jag pressade undan alla i folkmassan för att komma fram. Killarna hade samlats i ena hörnet av lokalen och Zayn kollade mörkt in i våra ögon.
-Jade is gone, sväljer han sakna men har samma alvarliga min.
-Is this a bad joke cuz...
-No! Fortsätter han.
-Gone gone, or just gone? Tvekar jag och han skakar på huvudet och svarar känslomässig ett kort.
-Donno... Sedan börjar han berätta om hur orolig han började bli och sedan vad som hände när han ringde henne. Shit! Jade vad har du gjort nu, var min enda tanke. Jag menar vad har hänt?
-So, what shall we do? We can't quit The party, börjar Louis men Liam fyller i.
-Yes we can... Alla glor på honom som om han inte vore klok. Fast det är ju det bästa om man tänker efter.
-It's my party, and Jade is gone. This can be really serious, we have 2.
-Lia...
-Sch! It's The best, we're like familj and have to stick up for eachother.

Harrys perspektiv

Ja, det är ju rätt. Hans fest och den har i alla fall haft bra tryck. Det är ju tråkigt att den slutar... Men vi måste tänka på Jade, detta kan vara riktigt allvarligt. Så vi gick upp på den lilla scenen och Liam tog tag i en mikrofon.
-I'm so sorry people, i really am but we have to end this party. Something bad showed up... I'm so sorry. Han tog en paus och några buar lite. Han kollar ner i marken utan att få fram något mer. Men ingen rör en fena, då ser jag Crystal?! Nej, Kim? Tränga sig upp på scenen och grabba tag i micken från Liams hand.
-HEY! IT'S LIAMS BIRTHDAY...
-Like we Didn't knew that, skrattar en kille från publiken.
- WE'LL THEN SHOW RESPECT AND MOVE YOUR ASSES OUT OF THIS BUILDING. NOW! Röt hon så alla hoppade till men rörde sug sakta mot utgången. När alla var ute och dörrarna stängdes sprang vi som var kvar upp till dem.
-Thank you so much Kim! Utbrister Liam och kramar om henne.
-Haha, No problemos! Vi samlas i en ring och jag kollar snett på henne.
-You shouls be our new body guard. Hon ler lite och kollar i marken.
-Focus Harry! Skriker Lou och kappar framför mitt ansikte.
-Now to The question "Where is Jade".

Jades perspektiv

Den fuktiga ögonbindeln klistrar sig mot ögonlocken och svetten rinner. Jag försöker skrika men det ena jag får fram att ett litet stönande. Silvertejpen sitter för hårt klistrad mot min mun. Det skumpar hela tiden och jag försöker att lista ut vart skåpbilen tar mig. I en gammal sherlock Holmes film hände samma sak med honom men han kände liksom av vart han körde. Det gjorde inte jag och repet skärs in i min mjuka hud vad handlederna. Inget ord har sagts sedan han tog min på festen. Ska han våldta mig? Svetten rinner. Ska han skada mig? Svetten rinner. Ska han döda mig? Jag skakar mer och mer för varje sekund som går och jag nästan hör hur klockan tickar innutu mitt huvud. Räknar mina sista sekunder. Zayn. Ekar det, om och om igen. Mamma. Allie? Killarna. Maya. Alla. Jag hör en gnissling och kastas hårt mot väggen av vanen och skriker till. Men endast ett litet ljud kommer fram. Järn. Jag känner smaken av blod sprida sig i munnen medans jag ligger orörligt på golvet i en kramp aldrig ställning. Bild dörren slås upp och jag känner en kall hand gripa tag om min nacke. Hela kroppen ryser till. Vart är jag?! Handen släpar ut mig och tvingar mig upp på vajjiga ben. Det knustrar om mina fötter. Alltså går vi på grus. Det är kyligt tills värme slår till mot mitt ansikte i en chock. Inne. Trappa. Observera omgivningen Jade, tänker jag och fokuserar. Trappa, alltså höghus. Våning 1. Våning 2. Våning 3. Våning 4. Våning 5. Dörr åt vänster. Han låser upp och kastar in mig i hallen. Bom! Jag har inga händer fria så jag slår i det kalla trägolvet. Och för första gången säger han något.
-Home sweet home! Han skrockar och grabbar tag i mig. Sätter mig på en stol och binder fast mig, igen. Sedan knyter han försiktigt loss min ögonbindel, som om han hela plötsligt var varsam om mig. Ljuset bländade mig innan jag blev van av en syn som chockade mig! Rummet var hemtrevligt. Jag trodde jag satt i ett grått rum med endast en stol och ett ställ med knivar. Men det fanns soffa, kök, en liten tv, bokhylla fina tavlor. Dn kopia av mona-lisa.
-How are you doing today? Ler han och skrattar ännu mer. Sedan lutar han sig fram och sliter nu ovarsamt av silvertejpen. Jag går direkt på att skrika men han skrattar ännu ner än innan.
-No one can hear you.
-Where am i? Får jag fram och tårarna rinna.
-Oh my little baby girl... Han tårkar min tår och ler. Daddy Loves You.

Hehe, första gången jag (Ebba) skriver i Allies perspektiv. Jag kände att jag bara var tvungen att testa ^^

Jag har vart borta hela helgen och Lovisa har inte kunnat skriva så jag skriver ett inlägg i eftermiddag som förmodligen kommer upp ikväll, ha det gött //Ebba :)