Hej, jag heter Samantha Rivera. Men det flesta kallar mig bara Sam. Jag är en helt normal tjej, 17 år, brunt ganska långt hår, bruna ögon och helt normal stil (trots att jag är en mode freak) och Svensk. Men eftersom att mina föräldrar inte har så mycket tid för mig, för att de reser med rädda barnen, så bor jag hos mormor. Ibland bestämmer jag mig för att flytta hemifrån, hit till Bradford eller någon annan stans med Kiera den bästa tjejen på jorden (efter mig haha). Jag vet bara inte när...

-Samantha?! Sam? Fånga mig, skrattar den lilla flickan i röd klänning framför mig.
Hon springer och springer djupare in i skogen, ju längre in vi kommer desto mörkare blir det.
-Samantha, fånga mig! Fnissar hon och jag jagar henne. Jag vill inte, men jag kan inte kontrollera min kropp.
-Sam? Hon flyger över stenar och små bäckar som en fågel, skrattandes. Men man hör inte om det är hån eller glädje.
-Vänta! Ropar jag och försöker hinna ikapp, men det är omöjligt, jag stapplar fram hur mycket jag än försöker. Hon stannar upp och vänder sig om, med ett flin.
-Du kan inte ta mig!
Jag blir riktigt irriterad och kämpar tills jag äntligen har några metar kvar.
-Ta mig då!
Jag sträcker ut min hand och ska precis dra tag i henne då hon försvinner. Borta. Och helt plötsligt blir allt om kring mig mörkare och mörkare.
-Hallå? Flickan, vart är du? Men mins ord ekar bara inom mig. Jag får en känsla av stort obehag och börjar att backa, sedan springa. Men jag kommer ingen stans. Jag springer runt i cirklar, om och om igen.
-Hjälp! Skriker jag och i samma sekund känner jag hur bränt det luktar. Eld. Det flammar upp på den svarta himmeln och slukar träd i ett naffs. Spring!

Jag vaknar upp med ett ryck och sätter mig spikrakt i soffan innan jag inser att det bara var en mardröm. Igen. Jag reser mig upp och gäspar, nu för tiden ska jag alltid ha samma hemska drömmar hela tiden. Jag jagar något, det försvinner, allt blir svart. Jag rynkar lite på näsan och andas in en bränd lukt, usch! Det luktar ju bränt. Jag sätter på min mobil så skärmen lyser upp. Klockan är 15:37.
-15:37! Skriker jag och rusar från vardagsrummet där jag nästan välter ner mormors favorit orkidé, genom hallen och in i det lilla köket som nu är hellt fullt av rök.
-Shit!
Jag kutar fram till spisen, drar ner den fula blåa handduken jag sydde åt mormor i 7:an (vilket hon av någon anledning har kvar) från hyllan och öppnar ugnen. Mer rök trycks ut från ugnen och jag ställer snabbt ner mig potatis gratängen på diskbänken som nu mera är svart och tänker efter snabbt. Vädra. Jag öppnar ytterdörren och ut-vägen där bak så det blir drag. Sedan kollar jag så ingen ser medans jag hoppar runt i ett kök fullt av rök och försöker vifta bort allt med mitt senaste nummer av "seventeen magazine". När allt äntligen har lugnat ner sig ställer jag ut potatis-gratängen i solen och går in igen utan att stänga dörren. "Wherever you go, just always remember, That you got a home for now and forever, and if you get low, just call me whenever.This is my oath to you"
Min mobil lyste upp och en galen bild på Kiera från 2010 galan fyller hela min hem-skärm och jag ler för mig själv.
-Hey Era! What's up? Era, eller Kiera som hon egentligen heter är min bästa vän. Det enda sura med det är att jag bor i Sverige och hon i Storbritannien. Men eftersom att min mormor är här ifrån Bradford, och bor här så kan vi ändå träffas rätt offta när jag är här. Jag går till och med i 2 skolor. En i Sverige och en här. Det är verkligen som mitt andra hem. Jag har mer vänner här, det är mysigare ovh Kiera bor inte långt ifrån. Det är ju såklart knepigt att åka till Storbritanien i någon månad och bo där när mamma och pappa är och reser med rädda barnen. Men vad har jag för val? Ingen släkting jag har bor i Sverige, och jag vägrar att bo i fosterhem, resa med mamma och pappa eller att flytta till Tyskland dör mina kusiner bor. Jag är ju 17 och får egentligen inte bo själv... Men när jag fyller 18 som är snart, ska jag övertala mamma om att få bo kvar här. I alla fall ett år eller så.
-Hej, actually... It sucks! I'm so bored whitout you, why can't you live here foreveeer! And you?
-You don NOT wanna know... I just burned like 2 kilo of potato-gratin in the oven. And now does everyone believe that I sit here and smoke pot because it's full of smoke in this house.
-Haha serious? Sam, your humor sucks. But what're you going to eat?
-Donno.. I guess i'll just take the cab to McDonnalds?
-Suree... Vi var tysta en liten stund innan jag fick en grym idé.
-Yes! Eyy Kiera? It only takes like 30-40 minutes to get here... Can't you take The bus to Bradford? Please! Grandma will not get home until 7 PM. We can just chill! i haven't seen you in while and now i'm finnaly here. Hon tvekade en sekund medans jag satt och fingrade på bords duken.
-Ehh... Okey then, but only because i've missed yooou!
-Yes! Tjuter jag och skrattar.
-And! i'm bored. Poss.
-Haha, se you soon, puss hej! Jag lägger på och reser mig upp. Om jag lämnar några fönster öppna kan jag säkert lämna huset. Mormors lapp som säger att hon kommer hem sent får liggakvar. Lika bra att jag skriver en liten påminnelse "Låt aldrig Sam få laga mat igen" Sedan nog jag nöjd och belåtet, sprang upp till gästrummet. Som jag nu bar gäst i, och öppnade den gammla trä-garderoben. Wow, det var ändå ett tag sedan man var här sist. Jag drog fram en gul-svart Top och en väst till som jag satte på mig. Betraktade mig en stund innan jag "mode-gudinnan" enligt mig själv saknade någonting. Accessoarer! Nu när mormor inte är hemma, och jag ändå är här för den delen så kan jag väll få låna ett halsband? Det låg påskriv bordet morfar hade gjort, i ett skrin med massa andra smycken. Jag nappade åt mig det stora silverhalsbandet med färgade detaljen och smög snabbt tillbaka. Kollade mig en sista gång i spegeln, tog upp min gula Prada väska och Voúlah! En het outfit á la Samantha. -Da, daam! Nananaa, nynnade jag omväg ut från uset. Jag tryckte igen dörren och det knäppte till. Nej, jag jag glömt att ringa taxi. Jag lirkade upp min mobil ur fickan och ringde ett snabbt samtal, tur att bilen var här i närheten så jag bara väntade 6 minuter.
-Go, och hurry! I'm starving.

-Och... Here we are. Han bromsade in men jag var så att i mitt tänkande att jag inte märkte av något utan bara drömde mig bort. Bilar gasade förbi utan att tänka på hur mycket avgaser de släpper ut eller att en vagn med en liten bebis när som helst kan rulla ut på vägen och bli överkörd...
-Mis?!
-Wha, oh Yeah. Sorry, i think to much.
-It'll be, £2. Jag suckade men betalade det flitigt. Det var verkligen dyrare än vad jag minns... Jag öppnade min väska och la i plånboken igen, tackade för skjutsen och hoppade ur taxi bilen. Smällde igen dörren och vandrade mot Donken. Det låg precis på andra sidan vägen så jag kollade snabbt innan jag sprang in och ställde mig så snabbt som möjligt i kön. Det står 3 personer framför mig så jag har raid att tänka på vad jag ska ta... McVeggie? Nää, jag är ingen vegetarian. Hur kan man vara det och överleva. BBQ och kött, mumms. McWrap? För dyrt om jag ska köpa en dricka... Åhh, det får bli det gammla vanliga.
-Can i take your order miss?
-Yes, 2 cheese burgers and one Fanta medium.
-Is that all? Ler den blonda tjejen i kassan, som påminner mig ett slag av Kiera. Jag nickar och ler som svar. Hon knappar in det på kassa-apparaten.
-That'll be 35. Jag plockar upp plånboken ur väskan återigen och ler. Plockar upp pengarna och ger dem till henne.
-Sorry, but this is just 30...
-What No! You must be kidding with me. Oh gosh. I'm starvimg to death. Please can i pay 30?
-Ahh, i'm sorry but No... Jag sy ler djupt och köper bara de 2 cheesburgarna istället. Betalar och letar upp en tom bänk. Jag hade ju i alla fall råd med något. Några barn kollar lite på mig och jag skämmsäven om det inte var någon "big deal" eller vad dom säger, men i alla fall så tar jag bort pappret från burgarna och hugger i direkt.
-MM! Mummlar jag för mig själv, bara en Fanta saknas...
-Excuse me, hörde jag en varm röst bakom mig säga och jag vände mig om. I stood behind you and saw that you couldn't afford one Fanta, haha. But I have one over and i don't want it -not that into Fanta- so you can get it, if you want Ofcourse. BTW, Can I take a seat?

Okej första kapitlet och lite händelselöst. Men jag vill inte slänga in One Direction i första kapitlet, det blir lite mycket. Låt mig veta vad ni tycker om detta första kapitel i kommentars-fältet //Ebba (£1 är ca 10 kronor, men det är enklare att bara ha med som svenska kronor!)