Sedan kollar jag åt sidan och ser Allie sittandes i en pöl av blod, hon sliter av tyg från sin kofta och lindar in Mayas arm. Ett skott, i axeln.
------------------------------------------------

Mer än så kommer jag inte ihåg. Efter ljudet av syrenerna, blodet och Ser jag några som lyfter upp mig på ett bår, sedan blir allt suddigt och svart. Jag känner ett tryck mot huvudet och andas tungt. Det käns som att axeln ska explodera och ibland  känner jag inget alls. Jag hör snyftningar brevid mig och kisar "mamma?" tänker jag i hopp om att få se henne igen. Efter att hon flyttade till Kanada, men när jag öppnade ögonen och kisade mötte jag Nialls tårögda ansikte. Han satt där och grät för min skull! Med sina stora blå ögon, han sken upp när han såg mig.
-Maya?! Log han och sprang fram till mig. Jag försökte le och tog löst tag i hans hand.
-I've been so worried! Thank god that you're okey!
-Haha, but my shoulder hurt really bad, svarade jag med en hes obj rosslig röst som fick honom att le ännu mer.
-We've just meet (almost) and you cry over me? You're so cute! Let jag.
Han tänker efter lite och säger sedan.
-But it feels like years... You are so beautiful, Suckar han. 
-Haha, aww! Come here, ler jag och flyttar mig åt sidan så han kan ta plats brevid mig i sjukhus-sängen. Han lägger sig glatt ner brevid mig och lägger armen omkring mina axlar. Löst för att inte skada min axel värre. Bara i tystnad, det var som bäst! Bara att kolla upp i taket och känna hanns kroppsvärme mot min, höra honom andas. Då insåg jag att jag älskar killen! Inte som innan då det bara var "Niall Horan från one direction" utan 100% till Niall, den blonda, irrländska, galna mat-glada "normala" killen med ett underbart leende. Hans närvaro får mig att glömma bort allt dåligt som gör ont. Älskar. Jag lutar mitt huvud mer mot hans bröst nu och han skrattar till lite.
-Do you remember what i promised? 
-No...? Ler jag busigt och fundersamt.
-To help you finish your "1D to do" list so...
-Soooo? What? Are you going to find Liam and force him to jog with me?
-No stupid? Skämtar han och fortsätter sakta. Do you remember number 15? Tvekar han.
-Yeah, why? Ler jag men försöker låta nonchalant och som att jag inte fattar.
-Well here is it! Han kollar ner mot mitt ansikte och jag upp mot hans. Sekunder senare rör jag dem! Hans läppar mot mina i en snabb kyss. Sedan kollar han på mig med en "var-det-okej-blick?" Men jag bara ler, och ler.
-I like you Maya, very much! 
-I really like you to Horan, ler jag och han kysser mig igen. 
-It's good to hear babe.

                 Jades perspektiv

Mayas sår har behandlats, Allies plötsliga huvudvärk med. Den skjutna personalen... Ja, alla utom jag. Inte för att jag är avundsjuk eller så! Jag skulle ju inte vilja ta en kula... Men Maya gjorde det för min skull och det är det som gör mig så deppig.
-How are you honey? Frågar zayn och kramar om mig hårt i soffan i väntrummet dör vi får sitta.
-I don't feel pretty well... Suckar jag och lutar mig mot hans axel medans han smeker mitt lår.
-Why?
-Cuz... Maya took a bullet for me! She could've died!
-But she didn't and the Psyko Women didn't get a change to shoot more innocent people. Han gav mig en kyss i pannan.
-It's okey to be worried... You know what? Let's visit her in room 34! 
-Really? Sken jag upp, wanna join?? Skrattade jag och drog tag i hand arm, well you have to!
-I know that i didn't have a choice so "why not" ler han och hänger på. Jag måste så tacka maya. Hon tog ju en kula för mig.